Förtroendefråga vanlig orsak till norska regeringsskiften
OSLO Sedan 1905 har Norge bytt regering elva gånger till följd av förlorade förtroendeomröstningar. Senast det skedde var när Kåre Willochs regering avgick i maj 1986.
  Också det senaste regeringsskiftet - då Thorbjørn Jaglands socialdemokratiska regering avgick efter valnederlaget 1997 - beskrevs av många som en följd av en förtroendefråga (kabinettsfråga) ställd till folket. Under valkampanjen sade Jagland att han krävde ett väljarstöd på minst 36.9 procent för att sitta kvar som statsminister.
  Statsminister Kjell Magne Bondevik har god rutin på kabinettsfrågor. Under budgetdebatten i juni 1998 ställde han förtroendefråga för att tvinga genom fyra konkreta åtstramningar i statsbudgeten - och räddades av Fremskrittspartiet.
  När en regering ställer kabinettsfråga betyder det att den hotar att avgå om parlamentet inte godtar regeringens förslag i ett konkret ämne. Kabinettsfråga kan ställas när regeringen anser att den inte har parlamentets förtroende, när den inte vill acceptera ett framlagt förslag eller när regeringen tror att parlamentet kommer att gå emot regeringens förslag i en viss fråga.
  I Norge har statsministrarnas kabinettsfrågor ofta lett till att majoriteten i stortinget har givit vika, så som skedde sommaren 1998. Detsamma skedde också 1985, då dåvarande statsministern Willoch krävde stortingets förtroende i samband med införandet av Lotto. Året efter blev resultatet dock ett annat. Då avgick regeringen Willoch efter att ha ställt kabinettsfråga för att få genom ett förslag om högre bensinavgifter.
  Andra orsaker till regeringsskiften - vid sidan av regeringspartiers valnederlag - har varit misstroendeomröstningar, då parlamentets majoritet har förklarat att den inte hyser förtroende för regeringen.
  Regeringar har också skiftat exempelvis genom att samlingsregeringar har upplösts inifrån, till följd av sjukdom eller genom byte på statsministerposten, som då Thorbjørn Jagland tog över efter Gro Harlem Brundtland.