|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Ingen ska i efterhand kunna säga att vi inte ingrep i tid... Utrikesminister Anna Lindh upprepade argumentet ett antal gånger när Österrike, Jörg Haider och EU-ländernas diplomatiska sanktioner mot regeringen i Wien diskuterades i tv-programmet Speciellt i söndags. Jag har hört det förut. Tarja Halonen drog repliken om och om igen sista veckan före presidentvalet i Finland och redan då lät den som ett mantra för överrumplade utrikesministrar. Både Lindh och Halonen ter sig i mina ögon lite för intelligenta för att verkligen övertyga när de mal detta gomorron yxskaft. EU, Österrike och Haider i dag är inte Hitler och Europa 1931 och det intrikata dilemmat hur och när Unionen har rätt att blanda sig i ett suveränt lands inre liv kan inte avfärdas med en historisk kliché. Enligt Maastricht-avtalet har EU på olika förvaltningsnivåer rätt och skyldighet att ingripa mot ett medlemsland som kränker de värden gemenskapen kommit överens om att värna. Demokrati och mänskliga rättigheter är härvidlag centrala principer. Om jag har förstått saken rätt anses sådana överstatliga EU-sanktioner berättigade när kränkningar föreligger manifesta i en regerings politik. En sådan politik kan bestå av program som antas, beslut som fattas eller underlåtenhetssynder gentemot icke önskvärda fenomen. Självklart måste EU ha rätt att varna ett medlemsland vars utveckling oroar unionen: Vi kommer att vaka stenhårt över er politik.Frågan som inställt sig i anledning av de fjorton EU-ländernas aktion mot Österrike är om EU till detta också ska ta sig rätten att inlägga veto mot ett lands tilltänkta regeringsbas. I praktiken var det nämligen ett veto som EU:s stormakter lade in med sina hot om repressalier ifall Frihetspartiet togs in i regeringen. Ett veto som de små länderna hakade på i brist på alternativ. Jag har svårt att se annat än att EU har tagit sig vådliga rättigheter att uttolka, fördöma och sanktionera ett suveränt medlemslands valresultat när man skrider till åtgärder mot en laglig och parlamentariskt korrekt regeringsbildning innan ett enda politiskt beslut finns att ta ställning till. Demokratisk renhållning är förvisso en bra sak men i längden är få ting så skadliga för demokratin som maktens välmenande godtycke.Anna Lindh (liksom för övrigt Tarja Halonen) försäkrar att Österrike naturligtvis får bilda vilken regering det vill men att ”vi också ger oss själva rätten att reagera”. Detta är advokatyr. Markerar man diplomatiskt mot ett annat lands regering, inte i första hand mot dess politik, talar man om vad man anser om regeringens legitimitet. Utrikes- och statsministrarna hävdar att utfrysningen av Österrike beror på att de konservativas samarbete med Jörg Haider i sig innebär en kränkning av den värdegemenskap EU-länderna bekänt sig till. Ja, de allra flesta av Europas demokratiska partier har godtagit ett dokument som förbinder dem att motverka rasism och avstå från samarbete med rasistiska och främlingsfientliga partier. Vad detta åtagande har för relevans i fallet Österrike och andra fall där i många avseenden tvivelaktiga men inte entydigt odemokratiska eller rasistiska partier har fått stort parlamentariskt understöd är nog inte utrett någonstans. Borde då EU:s enskilda medlemsländer åläggas att förbjuda hel- eller halvlurviga partier från att ställa upp i val? Då uppstode ju inte problemet med demokratiskt valda demokratifiender.Vad man bör göra med klockren fascism eller nazism tål diskussion. Däremot tror jag det är livsviktigt att främlingsfientlighet artikuleras politiskt och ”får finnas” även om den måste bekämpas. Om dessa starka sociala strömningar, ofta rotade i problemtyngda folkgruppers desorientering och frustration, inte hittar legitima politiska vägar att komma till uttryck blir de lätt explosiva och ohanterliga. Jag tycker att EU:s ängsliga regeringschefer och utrikesminist-rar borde reflektera över en beprövad erfarenhet: makten avväpnar till och med den radikalaste samhällsomstörtare. Det gällde faktiskt även Hitler fast det tog för lång tid. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
Hagge Geigert blev 74 år.
