Tyck till om Liza Marklunds kolumn

Nazisternas åsikter är inte bara korkade, infantila och farliga - de är dessutom helt ologiska.

 Ta bara deras förnekelse av Förintelsen. Genom åren av massor av nynassar försökt hävda att den aldrig ägde rum. De påstår att Hitlers mord på sex miljoner judar är en ren propagandalögn. Ända sedan andra världskrigets slut har högerextremister av olika slag försökt ”bevisa” att gaskamrarna aldrig funnits. Några av de mer högljudda är den franske litteraturprofessorn Robert Faurisson, britten David Irving och den svenske radiorasisten Ahmed Rami. Här i Sverige har till exempel Nordiska Rikspartiet ställt sig bakom deras förfalskade bevis.

Men hallå, säger jag. Nynazister är ju fortfarande djupt antisemitiska och påstår sig hylla och älska Hitler. Så varför vill de inte hedra sin fantastiske ledares verk? Varför förnekar de massmördandet av miljoner människor? Varför är de inte glada och stolta över gaskamrarna? Deras ideologi är ju sådan att de helst av allt skulle vilja göra samma sak igen. Varför då skämmas över den gången de lyckades? Beats me.

En annan grej jag inte begriper är varför man ger sig på just judarna. Visserligen hatar ju dagens nazister alla utom sig själva, men fortfarande avsätter nynassarna en hel del energi på att hata just judar. Ser man på judendomen i Europa i ett historiskt perspektiv blir saken ännu svårare att förstå.

På 1000-talet var Västeuropa ett ganska rörigt ställe, och ledarna där tog till samma knep som ledare gör än i dag - de skaffade sig en yttre fiende för att avleda uppmärksamheten från de egna samhällskonflikterna. Man uppfann korstågen (det första proklamerades den 27 november 1095 av påven Urban II och inleddes 1096). Jordlösa rovriddare skulle lockas bort från Västeuropa till krigsföretag för Jerusalems befrielse.
 Tillsammans med ett gäng fattiga började de med att plundra och mörda judar på hemmaplan, i Rhenlandet, Böhmen och områdena runt omkring. (Det här har jag läst i en artikel av Kristian Gerner i Svenskan för några år sedan.)

Är det så enkelt att judarna enbart haft en jävla otur? Att de varit precis lagom annorlunda, funnits nära till hands och varit så framgångsrika att de alstrat avundsjuka?

I förra veckan visades BBC-reportern Donald MacIntyres dokumentär om fotbollshuliganerna i England. De våldsamma fotbollsfansen är i samma bransch som nynassarna: vilsna unga männen utan framtid som vill ha något att leva för. De vill bli sedda, respekterade och fruktade. Är det inte ohyggligt sorgligt att de finner sitt livsinnehåll i att dyrka ett sketet fotbollslag?

Så, visst, i och för sig, om man kan hata alla som inte håller på Chelsea så kan man väl hata judar. Och svarta. Och muslimer. Eller varför inte norrlänningar.

Svaret är förstås att förändra samhället så att vi alla hittar en plats där vi kan göra något konstruktivt med våra liv. Det kan ju innehålla så oändligt mycket mer än Chelsea. Eller judehat.