|
Livet kan innehålla så oändligt mycket mer än Chelsea - eller judehat Nazisternas åsikter är inte bara korkade, infantila och farliga - de är dessutom helt ologiska. Ta bara deras förnekelse av Förintelsen. Genom åren av massor av nynassar försökt hävda att den aldrig ägde rum. De påstår att Hitlers mord på sex miljoner judar är en ren propagandalögn. Ända sedan andra världskrigets slut har högerextremister av olika slag försökt bevisa att gaskamrarna aldrig funnits. Några av de mer högljudda är den franske litteraturprofessorn Robert Faurisson, britten David Irving och den svenske radiorasisten Ahmed Rami. Här i Sverige har till exempel Nordiska Rikspartiet ställt sig bakom deras förfalskade bevis.
Men hallå, säger jag. Nynazister är ju fortfarande djupt antisemitiska
och påstår sig hylla och älska Hitler. Så varför vill de inte hedra sin
fantastiske ledares verk? Varför förnekar de massmördandet av miljoner
människor? Varför är de inte glada och stolta över gaskamrarna? Deras
ideologi är ju sådan att de helst av allt skulle vilja göra samma sak
igen. Varför då skämmas över den gången de lyckades?
Beats me. En annan grej jag inte begriper är varför man ger sig på just judarna. Visserligen hatar ju dagens nazister alla utom sig själva, men fortfarande avsätter nynassarna en hel del energi på att hata just judar. Ser man på judendomen i Europa i ett historiskt perspektiv blir saken ännu svårare att förstå. Den katalanske historikern Josep Fontana skriver i sin bok The Distorted Past (Blackwell 1995), att judar fanns i Europa i flera århundraden innan slaver, bulgarer och ungrare anlände. Fontana konstaterar: Varför framhärdar vi i att betrakta dem som en främmande del när de hör till grundarna av det vi idag kallar Europa? Det första, judiska massmordet utfördes för övrigt redan för närmare 1000 år sedan, faktiskt på samma platser där Förintelsen sedan kom att genomföras.
På 1000-talet var Västeuropa ett ganska rörigt ställe, och ledarna där
tog till samma knep som ledare gör än i dag - de skaffade sig en yttre
fiende för att avleda uppmärksamheten från de egna samhällskonflikterna.
Man uppfann korstågen (det första proklamerades den 27 november 1095 av
påven Urban II och inleddes 1096). Jordlösa rovriddare skulle lockas
bort från Västeuropa till krigsföretag för Jerusalems befrielse. Är det så enkelt att judarna enbart haft en jävla otur? Att de varit precis lagom annorlunda, funnits nära till hands och varit så framgångsrika att de alstrat avundsjuka? Det finns naturligtvis bara en förklaring till varför någon blir nazist: personen i fråga har inget bättre för sig. Något ska man ju fylla sin tid med, och ryms man inte i det samhälle som fött en så hittar man en ny plats, utanför. Vad man gör spelar inte så stor roll, bara man får vara anti.
I förra veckan visades BBC-reportern Donald MacIntyres dokumentär om
fotbollshuliganerna i England. De våldsamma fotbollsfansen är i samma
bransch som nynassarna: vilsna unga männen utan framtid som vill ha
något att leva för. De vill bli sedda, respekterade och fruktade. Är det
inte ohyggligt sorgligt att de finner sitt livsinnehåll i att dyrka ett
sketet fotbollslag? Så, visst, i och för sig, om man kan hata alla som inte håller på Chelsea så kan man väl hata judar. Och svarta. Och muslimer. Eller varför inte norrlänningar. Så vad ska vi göra? Det är ju inte så enkelt som att svenskar är dumma och invandrare snälla. Det händer att både svarta, muslimer, judar och andra invandrare tycker illa om andra befolkningsgrupper än sin egen. Vi är ju nämligen exakt likadana allihop, i grunden. Vi kallar det rasism, men egentligen är det bara dumhet, intolerans och missriktad energi, oavsett vem man är eller vem man utsett som hatobjekt.
Svaret är förstås att förändra samhället så att vi alla hittar en plats
där vi kan göra något konstruktivt med våra liv. Det kan ju innehålla så
oändligt mycket mer än Chelsea. Eller judehat. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|