|
|
|
|
|
Finske Kennedy – nu är han på väg mot makten
HELSINGFORS. Det drar en isande kall vind längs Mannerheimvägen när Esko Aho kommer promenerande i lång, mörkblå överrock. Han är på väg till ett trångt kafé i centrum, det är slutspurt inför söndagens avgörande presidentval och Aho tänker tala till Helsingforsborna vid en knökfull bardisk och med en vägg av spritflaskor som bakgrund. Han är givetvis välkommen. Men har han verkligen så mycket att hämta här? Den 45-årige Aho anländer leende med Kennedy-looken som en aura runt huvudet och stannar till strax utanför kafédörren. Där står valmedarbetarna och blåser upp sina blå Aho-ballonger från en gastub och en grupp nyfikna rusar fram för att tigga autografer eller bara säga några ord. En gammal dam håller en liten, skotsk terrier i ett koppel och hunden, iklädd ett rutigt tygstycke, börjar valsa runt benen på Esko Aho. Jag väntar bara på katastrofen, att jycken ska använda nåt av Ahos ben som lyktstolpe. Det ser faktiskt så ut för ett ögonblick och det hade förstås varit den ultimata passningen till en centerpartistisk lantis: Det här är fientlig mark. Det här är Tarjo Halonens territorium. Reviret är inpinkat och klart. En av de saker som avgör var presidentposten hamnar på söndag är nämligen förhållandet mellan stad och landsbygd. Esko Aho är det norra, fattigare Finlands man, skogen och åkrarnas son, medan Tarja Halonen är storstadskvinnan, en dotter av Helsingfors med starkt stöd i landets södra delar. Därför har Esko Aho denna kväll trängt sig in bland kreti och pleti på en bar i hjärtat av Helsingfors. Först har han emellertid låtit sig intervjuas av mig i det pampiga riksdagshuset. 
Sen du och Tarja blev ensamma kandidater kvar har bara en opinionsmätning gjorts. Där får hon 55 procent, du 45.– Ja, hon har legat före mig i alla undersökningar. Men i den här senaste ingick bara tusen personer. Och det har hänt mycket sen dess. Det är så mycket positivt som skett som ökat mina möjligheter.
Vaddå till exempel?– Framför allt att jag fått med mig så många av dem som lade sina röster på Elisabeth Rehn (svenska folkpartiet) i första valomgången. Och även Riitta Uosukainens (samlingspartiet) anhängare vill i hög grad se mig som president.
Ja, det är ju två andra borgare. Men det är ändå lustigt: skulle du vinna kvinnornas röster när du slåss mot en kvinna?– Frågan om kön är inte viktigast i det här läget. Samhällsproblemen är det som motiverar människorna att lägga sin röst på rätt ställe.
Men jag läste i en undersökning att var fjärde person faktiskt väljer efter kön.– Jo, det kan nog stämma. Men de är i alla fall i minoritet. – Traditionen i den här frågan är mycket djup. Bilden av en manlig president är stark. Det finns faktiskt många kvinnor som tycker att det ska vara en man på presidentposten.
Om det nu spelar så stor roll? Den där rollen som ”landsfader” är på väg att försvinna.– Eftersom vi får en ny grundlag den 1 mars har presidentens maktutövningsmöjligheter minskat. Men de är inte försvunna. Jag vill mena att positionen stärktes när presidenten började väljas av folket. Tidigare var det ju 301 elektorer som skötte saken.
Men elaka tungor högt upp i politiken säger ju att presidenten har för lite makt nu. – Presidenten har fortfarande ansvar för försvaret och säkerhetspolitiken. Dessutom leder han den allmänna opinionen. Hans ställningstaganden skapar stora möjligheter.
Det är alltså inte bara att resa omkring och inviga museer och döpa båtar, då. Som svenske kungen.– Nej, nej. Det är en feltolkning. Jag skulle vilja jämföra Finlands president med Frankrikes. Vi ligger nära varandra i befogenheter. En tysk president har mindre makt än en finsk.
Gamle Kekkonen utnyttjade författningen till bristningsgränsen. Han verkade bestämma allt.– Kanske mest på grund av sin auktoritet och personliga förmåga. Han var så skicklig på att påverka människor. Han blev på sätt och vis konstitutionellt oberoende.
Och om du nu blir vald på söndag får du stå som symbol för Det Nya Finland, med EU, EMU, Nokia-miljarder, bra finanser och en modernare attityd.– Det är en bra situation. Men om jag tittar i en tidning och ser läsarnas frågor till mig så inser jag att presidentskapet är ett slags symbol för trygghet. Som president kan jag kanske inte gå in och ta tag i specifika frågor, men jag kan ge en vägledning. Jag kan ta ställning och peka åt vilket håll vi ska gå. Det är vad människorna förväntar sig.
Den här kampanjen bedriver du i rena Kennedy-stilen. Jobbigt?
– Schemat är pressat, så mycket kan jag säga.
Har du rådgivare som säger vilken slips du ska ha i morgon?– Ja, det är så. Men jag följer inte alla råd. Min egen integritet är viktig. Jag vill agera som en helhet, det gör det lättare att behålla balansen.
Din historia tycks perfekt och fläckfri. Jag anar bara en liten skandal: den där med mutpengar inför skid-VM i Lahtis.– Den stormen blåste över snabbt. Senare information har visat att varken jag, som ordförande, eller någon annan i det finska skidförbundet betalat några mutpengar för att få tävlingen. Det där släpptes ut samma dag som presidentvalet inleddes. Det var säkert ett försök att påverka hela valet.
Oj! Såna smutskastningskampanjer kan alltså förekomma även i Finland?– Ja. Det kan nog hända både det ena och det andra.
Vad tycker du om den amerikanska presidentmodellen?– Jag var där nyligen för att göra en del politiska jämförelser. Jag kan inte påstå att jag lärde mig nåt nytt. Jo, förresten: betydelsen av internet i valkampanjen. Det var intressant.
1991 slog du igenom med dunder och brak i en valdebatt i tv. Du lär ha varit lysande.– Haha, jaa... förmodligen var det en kombination av mina åsikter, min karaktär och den politiska situationen. Det gick väldigt bra. Folk var trötta på alla de gamla typerna, här kom jag, ung och ny, och tog vara på den fördelen. Nu är jag en gammal räv. Det är inte lika lätt längre. Det är fem dagar kvar till sista valdagen och jag vet fortfarande inte vad som kommer att avgöra den här striden.
Varför oroar sig så många finländare för förhållandet till Ryssland? Det är en viktig valfråga.– Därför att vi har en 1 300 km lång gräns mot Ryssland. Det är också EU:s gräns mot öst. Många är bekymrade över det. Och det finns en oro som ligger kvar sen gamla tider.
Det var tal om att sätta upp en Lenin-staty i en park i Helsingfors nyligen. Varför i hela friden då?– Det där, ja... det är inte mycket att prata om. Det blev inget av med det. Och jag undrar om det var så allvarligt menat. *** Esko Aho levererar en del rätt färglösa svar den här dagen och det finns frågor jag aldrig får möjlighet att ställa. Till exempel om EU och Österrike och Haider, om grannen Rysslands förehavanden i Tjetjenien, om USA och Nato och framtiden i Europa. Jag vill också höra om den där skönhetsoperationen som gjorde att de hängande ögonlocken försvann. Och om hur det är att ha familjen (hustru och fyra barn) hemma i Österbotten medan han själv jobbar i Helsingfors i veckorna. Men det hinns inte med. Aho tittar på klockan och ilar iväg ut på Mannerheimvägen. Undrar ni om han har nåt på fötterna så är svaret: ett par mycket mjuka filttofflor. Fem frågor om... ROULETT: - Ja, jag är en gambler. Roulett eller poker... det beror på vilket sällskap jag hamnar i. DOPINGAFFÄRER: - Vi är 18 personer i finska skidförbundet som stämt nyhetsbyrån FNB på 100 000 mark i ett civilmål. FNB hävdade 1998 att en av våra åkare använt tillväxthormon som stulits från Huddinge sjukhus. Vi vann i tingsrätten, men målet går vidare i högre instans. MONARKI: - En stor skiljefråga för Finland en gång. När vi blev republik utvecklades vårt samhälle. Om vi varit monarki 1939 hade vi fått stora problem med Ryssland. I stället stod vi enade, socialt, ekonomiskt och politiskt. IDROTT: - Mitt stora idrottsintresse är definitivt en fördel för mig i kampanjen. Jag har många yngre väljare och många är kända idrottsstjärnor. PRESIDENTVALET I USA: - Huvudkandidaterna är förstås Bush och Gore... men hur det kommer att sluta törs jag inte spå. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
||||||||||
|
Namn:
Esko Aho.
PRESIDENT PÅ SÖNDAG?
Esko Aho tassar i filttofflor runt alla frågor – fem dagar före valet gäller det att inte stöta sig med väljarna. Det finns cirka 15 000 röstberättigade finländare i Sverige. Hustrun Kirstis röst kan han väl ändå vara ganska säker på...
Jag har knappat in. Jag kanske till och med är förbi.