|
|
|
|
|
Äntligen succé,
Göran Persson
Kören som hyllar statsministern är inte bara stor. Den är också unison. 
Göran Perssons storpolitiska satsningar har hittills kantats av misslyckanden. Som nybakad statsminister ville han ena länderna kring Östersjön. Luften pyste långsamt ur initiativet.Första långresan som statsminister gick till Kina. Där uttalade sig Persson positivt om den ”politiska stabiliteten”. Det ledde till misstroendeomröstning i riksdagen. Fiasko i Sydafrika Höstens charmoffensiv i Sydafrika blev inte heller någon succé. Intresset från värdarna var förstrött. Och det dyraste inslaget, den omfattande konsertturnén med svenska artister, slutade i fiasko. I dag har den internationella satsning som legat honom själv närmast om hjärtat blivit en succé. Berömmet har haglat. Att summera konferensen om förintelsen är dock inte lätt. Den har handlat om två helt olika saker. Syftet med sammankomsten var att dra lärdomar av förintelsen. Att med ny kunskap förhindra nya övergrepp mot mänskligheten. Detta blev dock konferensens minst uppmärksammade inslag. I stället dominerades bilden av judiska överlevare från förintelselägren. De föreföll oerhört lättade över att någon tog deras smärta och deras fruktansvärda upplevelser på allvar. Kollektiv skuld till judarna För en utomstående förefaller det något märkligt att detta behov finns mer än ett halvt sekel efter andra världskrigets slut. Världen är full av förintelsemuseer. Praktiskt taget alla under 45 har högläst Anne Franks dagbok i skolan. Stjärnregissören Steven Spielberg har spelat in berättelser som det tar 13 år att titta på och lyssna till. Filmsuccé efter filmsuccé beskriver andra världskrigets terror. Ändå tycks det inte räcka. Konferensens slutdeklaration reflekterar denna kollektiva skuld till det judiska folket. Bara i en av totalt åtta punkter saknas ordet förintelsen. Och där talas det i mycket allmänna ordalag om ”mänsklighetens gemensamma strävan efter ömsesidig förståelse och rättvisa”. Ingen glasklar vägvisare in i framtiden. Sedan andra världskriget har det begåtts uppskattningsvis hundra nya folkmord. Människor har mördats därför att de tillhör en minoritet som brännmärkts och demoniserats av en majoritet. Tanken är att Stockholmskonferensen ska bli årligt återkommande. Men ska fortsättningen bli lika framgångsrik som inledningen krävs nog att man mer strukturerat försöker reda ut vilka mekanismer som leder till att en grupp vill ta livet av en annan. Det kan man nämligen ha nytta av i framtiden. Ett försök att förklara Tysklands kulturminister Michael Naumann, som först för ett halvår sedan kunde begrava sin far som dog under belägringen av Stalingrad, citerade i sitt avslutningsanförande en forskare i Bremen. Han hade försökt klarlägga vilka värden den västerländska kulturen vilar på. En av dem är livets okränkbarhet. Den är så fundamental att om den knäcks så raseras alla övriga pelare. Det var det som hände under nazismen. Millenniets första internationella konferens handlade om mänskliga värden och värderingar. Inte om ekonomi eller säkerhetspolitik. Ett tecken i tiden eller ett tillfälligt avsteg?
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
Vi får aldrig glömma förintelsen.