|
|

Göran Persson var en av många talare i synagogan. Det var en i det närmaste outhärdlig stämning när Göran Persson läser en dikt skriven av en pojke i ett koncentrationsläger. Foto: BJÖRN LINDAHL
Perssons tal
lämnade
ingen oberörd
Statsminister Göran Persson fick stående ovationer efter sitt tal i Stockholms stora synagoga i går kväll.
Det kändes in i djupet av mitt hjärta att han verkligen vill hedra mina närmaste, säger den 77-årige Abram rört efter den närmast outhärdligt gripande minnesceremonin.
Perssons tal lämnade ingen oberörd Statsministern fick stående ovationer
Jörg Haider Europas skam Nu kan han få en plats i Österrikes regering
Lena Mellin: Nazisterna når världen via nätet
Anika räddades ur dödslägret av Axel I går hyllades de av den franske premiärministern
Yrsa Steinus, kolumnist: Vem är du att be om ursäkt, Göran Persson?
|
Rödögd samlar han ihop sina papper i den nötta träbanken.
Det är på dagen 55 år sedan det största förintelselägret Auschwitz öppnades och från världen över har dignitärer samlats för att hedra minnet.
Liksom många i den fullsatta synagogan är Abram själv ett av nazismens miljontals offer.
En av dem som tvingats leva med minnet av det ofattbara, det mest fasansfulla någon kan utstå. Att förlora dem man älskar.
Minnen som blir allt för levande ju längre kvällen lider.
När statsministern läser dikten Jag såg aldrig mer en fjäril, skriven av en pojke i koncentrationslägret Theresienstadt innan han fördes till Auschwitz för att dö, sjunker en medelålders herre i beige kostym och hatt ihop.
Framåtlutad i bänken gömmer han ansiktet i sina händer.
En yngre kvinna lägger armen om sin mamma.
Göran Persson berättar om 600 pojkar som jagades in i gaskamrarna.
Det spelar ingen roll hur mycket vi tror vi vet. En fråga återstår. Varför? avslutar han sitt känslosamma tal som dränks i applåder.
I dag måste jag ta farväl av
dig och den lilla. Jag ska åka till Theresienstadt. Mormor ärredan där. Sköt väl om dig
min kära och må Gud alltid
skydda dig och Ingelin. Om
Gud är god kommer han föra oss samman igen. Glöm
mig inte. I mina tankar kysser
jag er tusentals gånger,
MAMMI
Hamburg 19 juli 1942
| Applåder som aldrig vill ta slut.
Än mer gripande blir det när Nina Einhorn, professor vid Karolinska sjukhuset, tar vid och läser en mammas brev till sina två döttrar, 12 och 14 år, som ensamma fördes till Sverige 1938 för att undkomma kriget:
Alla vet slutet. När det sista brevet når Stockholm i oktober 1944 är modern redan aska i Auschwitz krematorium. Luften blir svår att andas.
Utrikesminister Anna Lindh, socialförsäkringsminister Ingela Thalén, biträdande socialminister Maj-Inger Klingwall, skolminister Ingegerd Wärnersson.
Ingen är oberörd. Oförmärkt stryker de då och då upp ett finger i ögonvrån.
Till slut brister det. Sången som den norska sångerskan Bente Kahan avlutar kvällen med hittades efter krigsslutet.
Hannelore min älskling. Ta hand om din lillasyster. Jag vet inte vad som händer här. Skriv via mormor. Hjälp mig! Mammi
Hamburg 10 juni 1942
| Den skrevs av en judisk mamma och tillägnades sonen. Pojken är nu en äldre man och en av dem som sökt sig till minnesstunden.
Tonerna förlöser de äldres plågade ansiktsdrag. Det är dags att ta farväl.
Man känner en tacksamhetskänsla. Visst har det tagit tid. Men vi har behövt tid och samhället har behövt tid för att kunna ta emot våra vittnesmål, säger en skakad Abram på väg ut i vinterkylan.
Andedräkten stelnar när vi passerar den 42 meter långa muren intill synagogan där 8 500 namn på dödade, mördade släktingar ristats in.
Namn vi aldrig får glömma.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00
|
|