|
|
|
|
|
”Demokratin får inte tas för given”
Magda Eggens, 75, överlevde sex av Nazitysklands koncentrationsläger där sex miljoner judar svalt, torterades eller gasades ihjäl. Hon och hennes syster Ewa räddades till Sverige av Röda Korsets vita bussar i krigets slutskede. När Magda frigavs vägde hon 28 kilo. - Vi får inte ta demokratin för given. Vi måste kämpa för kunskap och upplysning och aldrig glömma det förflutna, säger Magda Eggens - en av deltagarna på konferensen om Förintelsen som börjar i Stockholm på onsdag. Det skulle ta 50 år innan Magda började berätta om vilka skräckupplevelser hon varit med om. Sedan dess har hon skrivit sex böcker, varav tre självbiografier, och besökt hundratals skolor där hon för dagens ungdom berättat om livet som jude i de tyska koncentrationslägren under andra världskriget. Om hur hon fick jobba i saltgruvor, tvingades marschera i snöstorm i tunna kläder och hur det kändes att ligga på sidan med uppdragna ben sammanpackade i rader på den kalla, fuktiga jorden i Auschwitz C-lager. - Jag satt fyra och en halv månad i Auschwitz. Jag upplevde helvetet där många av mina kamrater miste förståndet. - Varje dag kändes som en evighet, minns Magda Eggens med sorg i rösten och visar upp halsbrickan med nummer 11343 som hon bar i lägret. Första gången Magda fick höras talas om koncentrationsläger var när hennes far tog med sig en främmande man till deras barndomshem i Kisvárda i nordöstra Ungern. Mannen var sönderslagen och hade svårt att andas. Han berättade att han var tysk jude och hade rymt från ett koncentrationsläger. - Han var utsvulten och mor ställde fram mat åt honom. Vi småflickor stirrade förskräckt på mannen. Vi var rädda, hade aldrig hört något liknande förut. 1942 kom lagen om att judar inte längre fick äga jord. I mars 1944 ockuperade tyskarna Ungern och två månader senare började nazisterna deportera en halv miljon ungerska judar till koncentrations- och förintelseläger. - Jag glömmer aldrig när jag var tvingad att sy fast den gula judestjärnan på mina kläder. Från den dagen var jag skyddslös. Vem som helst kunde sparka, slå eller våldta mig utan att bli straffad. De ungerska nazisterna tvingade Magda och hennes familj att lämna huset och alla sina tillhörigheter. Länge satt de instängda i stadens getto innan det var dags att marschera mot tågstationen där trängseln var stor. I flera dygn satt hon och tusentals andra ungerska judar sedan inlåsta i boskapsvagnarna, utan vare sig mat eller vatten. På en resa vars mål ingen kände till. - Många var redan döda när vi kom fram till koncentrationslägret. När vi släpptes av hörde vi musik och det kändes som en befrielse... När man idag hör Magda Eggens berätta om den svåra tiden är det just tågresan som griper tag hårdast. Hör därför henne med egna ord berätta genom att klicka här (kräver realplayer G2). På tågstationen i Auschwitz skrek SS-soldaterna åt folk. Det rådde kaos. Plötsligt fick Magda och hennes syster Ewa gå åt höger, medan mamma och lillasyster Judith knuffades in i kön till vänster. Det var också sista gången Magda såg till pappa.  Har du någon gång fått veta vad som hände dina föräldrar och lillasyster?
- Jag frågade när jag satt i Auschwitz när jag kunde få träffa mina föräldrar. Kvinnan som jobbade i C-lagret pekade mot skorstenarna där rök och stora eldstungor kom upp och sa: ”Där ser du dina föräldrar”. Vad säger du till de som idag förnekar att Förintelsen ägt rum?
- I dag är det viktigare än någonsin att ta ställning när vi ser hur våld och rasism breder ut sig och när vi måste slåss för demokratin, säger Magda Eggens. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
