Tyck till om Jan Guillous kolumn

Högerpartister blir aldrig bra journalister. Den insikten smyger sig obönhörligen på mej när jag funderar över en lista där Publicistklubben nominerat fem tänkbara ”Århundradets journalist”. Där finns tre sossar, en liberal som var antinazist under andra världskriget och en vänsterextremist. Lägger man till andra tänkbara namn, vilket lätt låter sig göras, så blir det i vart fall ingen högerpartist.

 Det är logiskt att högerpartister inte kan bli bra journalister. God journalistisk föds inte i omsorgen om den egna karriären och välbefinnandet, inte i kamp mot förändringar eller rättvisa, inte i uppslutningen kring överheten.
 Den som skriver för att berika sig själv är sannolikt inte riktigt klok och säkerligen ointressant som vilken som helst skattegnölare på Medelhavsstrand. Vilket bland annat kan illustreras av att journalistiska överlöpare från vänster till höger snabbt tappar stinget.

Tesen om den usla högerjournalistiken, som nog de flesta journalister erkänner inom sig, kan ju verka något problematisk för reportrar i morgonpress. Därför har vi i Sverige under många års tid försökt tillämpa ett mer eller mindre outtalat kontrakt för reportrar i morgonpress som går ut på att det de skriver inte skall blandas ihop med vad mörkermännen på ledarsidan sitter och gnisslar tänder om. På vår malligaste morgontidning finns således rättvist respekterade reportrar som aldrig med en rad journalistik sökt underbygga ledarsidans politiska hållning. Sak samma med Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.

Av dessa tre morgontidningar är Svenska Dagbladet den enda i akut ekonomisk kris. För att inte gå under måste tidningen antingen få fler läsare eller fler annonser.

Den obekante heter Hannu Pekka Olkinuora och är finne och därför obekant. Om hans journalistiska förmågor har jag ingen aning, men hans karriär har vissa mörka moln, eftersom han på 80-talet inledde hanteringen som så kallad ekonomijournalist och därefter steg snabbt i graderna. Dock har han hunnit uttala på presskonferens att Svenska Dagbladet skall byta beteckning från ”obunden moderat” till ”obunden konservativ”. det är en markering som heter duga. Innebörden är att tidningen nu skall stå till höger om moderaterna.
 Det stämmer väl med den politiske, och förskräcklige, chefredaktören. Han heter Mats Johansson och står något till vänster om Djingis Kahn och är en sådan gosse som anlade kostym i gymnasiet, gick in i elevrådet och blev höger 1968 i protest mot att alltför många ungdomar demonstrerade mot Vietnam-kriget, apartheid i Sydafrika och fascismen i Spanien.

Således har de norska ägarna Schibsted klart deklarerat vad de tänker sig. För att rädda morgontidningen Svenska Dagbladet skall den med ägarmakt drivas långt ut på högerkanten. Journalistiken i tidningen kommer i första hand att påverkas genom att nyhetsbevakningen ersätts med så kallad ekonomijournalistik, det vill säga högerpropaganda enligt linjen att all politik är ekonomi och all ekonomi är på den starkares sida och den allmänna rösträtten är en förlegad institution från tiden före Marknaden.

Journalisterna på Svenska Dagbladet, de som är riktiga journalister och inte ledarskribenter eller ekonomijournalister således, har då hamnat med svansen rejält i kläm. Den nya ledningen tycker inte om god journalistik.

Just det. Och så dumma är kanske inte ens tidningens ägare, trots att man sett åtskillig dumhet genom åren från just tidningsägare. De vet vad de gör. De skall flirta in sig hos annonsörerna. Ty nio annonsdirektörer av tio är högerpartister.
 Tidningen skall överleva utan läsare men med flera annonser ty det har just Marknaden krävt. Marknaden är nämligen inte läskunnig.