|
|
|
|
|
Medierna och opinionsmätningarna styr valen, folket är manipulerat, utbrast i förrgår kväll Ilkka Hakalehto, föga framgångsrik presidentkandidat för en besynnerlig gruppering vars namn undandrar sig översättning till svenska. Så illa var det nu inte med presidentvalet i Finland i söndags. Av tre klart kompetenta presidentkandidater valde finländarna de två mest kompetenta till finalomgången. Så ur den synpunkten blev valresultatet både sakligt och rationellt. Likväl tål doktor Hakalehtos påstående diskussion. För opinionsmätningarna förefaller att ha spelat en roll för den slutliga röstfördelningen. Och vad medierna beträffar är det ostridigt att dessa utgör den offentliga scenen i det moderna samhället vare sig man driver tesen att de manipulerar eller ej. Opinionsmätningarna leder till att framgång föder framgång: Nothing succeeds like success. Medierna gullar gärna med den framgångsrike.Redan för sex år sedan var gallup-undersökningarna, som Sifo-mätningarna heter i Finland, överraskningskandidaten Elisabeth Rehns bästa vän. När hennes understödssiffror någon vecka före valet började röra på sig från en relativt anspråkslös nivå hakade plötsligt fler och fler på. Åtskilliga av taktiska skäl: Genom att rösta på Rehn kunde de manövrera ut den för många förhatlige Paavo Väyrynen. Andra igen tyckte plötsligt det var kul med en otippad kvinna som såg ut att kunna ge ett och annat manligt politiskt ringvrak nådastöten. I slutomgången var det inget snack om att dessa Rehn-röstare tänkte stödja Martti Ahtisaari som förväntades vinna omgång ett. Vilket han också gjorde fast med betydligt lägre procentsats än Tarja Halonen i söndags. Slutsatsen av detta är bland annat att du som presidentkandidat inte ska ha alltför många svurna fiender även om du har en betydande och hängiven anhängarskara. Med hjälp av opinionsmätningarna kan fienderna välja olika strategier för att förpassa dig ut i kulisserna om du inte råkar ha ett så brett understöd att du får femtio procent av de avgivna rösterna i första omgången. Sådana understödstal är osannolika för alla utom sittande presidenter som ställer upp för omval. Detta igen är oprövat eftersom det direkta folkvalet av president tillämpas blott för andra gången i Finland. I söndagens val hade ingen av kandidaterna äran att utgöra rött skynke för någon eller några. Emellertid tror jag att många under kampanjens gång fick nog av den något vidlyftiga moderaten Riitta Uosukainen, vilket bidrog till att tätduon drog ifrån. Elisabeth Rehn var chanslös när något taktiskt behov av henne inte längre förelåg. Kandidaternas inbördes politiska meningsskiljaktigheter gick inte särskilt tydligt i dagen. Möjligen därför att den politiska debatten sedan länge ligger i träda i Finland – om man undantar proffsen givetvis.Oppositionspartiet centern och regnbågsregeringen grälar om än det ena än det andra men inte i så intressanta former att någon kandidat fick för sig att fiska personliga poäng i de förhållandevis grunda vattnen. Medierna bjöd ut kandidaternas personliga angelägenheter till väljarna. Familjeförhållanden, trosfrågor, livsattityder. I efterhand förklarade statsvetare att det är sådant som fängslar väljarna: Kanske förlorade Esko Aho på att han talat sig varm för familjesammanhållning tills en dag hans hustru avslöjade att kontakten med barnen upprätthålls via mobiltelefonen. Att Tarja Halonen inte är gift utan sambo stöter bort många människor. Personligen tror jag att medierna och deras experter härvidlag etablerar rundgång. Medierna bestämmer sig för vad som är intressant varpå deras experter hävdar att det var just detta folket tog ställning till.I verkligheten vet vi inte säkert vad som fäller väljarnas utslag vid personval av det här slaget. Men jag tror inte Ahos mobil eller Halonens familjeförhållanden var eller är av någon större betydelse. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
