|
|
|
|
|
Kalla aldrig denne man för mes
Präktig som en banlonpolo. Trygg som en långkalsong. Slitstark som en raggsocka. Inget illa menat med det, tvärtom, men hur mycket rock’n’roll är det egentligen över Anders Berglund? Tja, kanske mer än ni tror. Det är ju så när man ser nån på tv år ut och år in, man bildar sig en uppfattning utifrån programmens karaktär och sen får man en chock när personen visar sig vara en helt annan i verkligheten. Jag stämmer träff med musikern, kapellmästaren, kompositören, arrangören och dirigenten Anders Berglund och väntar mig fördomsfullt en insnöad 51-åring med keps och poplinrock och medföljande rutig shoppingvagn fylld av notblad och taktpinnar. Kort sagt: en mes. Men mannen som kommer är modernt klädd i svart och har nyss genomfört ett svettigt pass på gymmet. Löpband, trappmaskiner, roddapparater. Han ser frisk och tuff och vältränad ut. Herr Oförarglig? Kanske. Svensk musiks banlonpolo? Jodå, det kan man nog säga. Men kalla aldrig Anders Berglund för mes. Bakom det där öppna, glada anletet döljer det sig hårt virke, rå humor och fasta principer. Han är möjligen den som väljer att ligga lägst i ”Så ska det låtas” fasta ensemble, blygare än Robert Wells och tystare än Peter Harryson, men underskatta inte Berglunds självförtroende. Inför de återstående musikmatcherna mot kompisen Wells säger han till exempel: – Jag ska sopa mattan med den jäveln! 
Oj, vad är det du säger?– Ha ha, så där håller vi alltid på. Vi munhuggs och slänger käft eftersom vi känner varandra så bra. Robert och jag har jobbat ihop så himla mycket genom åren. Vi umgås privat också. Det finns inga ”hang ups” nånstans.
Det är ju nästan alltid hans lag som vinner i ”Så ska det låta”.
– Nädu! Jag är på G nu. Fast det stämmer att han vunnit lite fler gånger tidigare om åren. Han är triggad som en häger.
Triggad som en häger?!– Ja, jag menar att han är mer tävlingsinriktad än jag.
Hur kan ni så blixtrande snabbt ta ut rätt melodi på era pianon?– Det vete fan hur det går till... nej, allvarligt talat är det inte så komplicerat. Det finns formler som begränsar svårigheterna. Ungefär som du när du skriver – du använder samma ord gång på gång, du behöver bara placera dem på olika ställen. Fast det händer att vi går på nitar. Robbans lag kanske kan låten, men han kan inte spela den. Då hittar jag den i stället. Det blir ett slags korsbefruktning.
Förklara varför programmet är en sån succé.– Därför att formen är så otvungen. Vi har kul på riktigt. Dessutom passar det alla åldrar och alla samhällsgrupper. Det händer att jag blir stoppad av folk på gatan som vill visa sin uppskattning. En gång klev förre finansministern Erik Åsbrink fram och klappade mig i ryggen och sa ”tack för ett roligt program” helt spontant. Det var kul.
Du tycker att det borde vara mer musikunderhållning i tv.– Ja. Det glädjer mig att ett renodlat musikprogram kan ha så höga tittarsiffror. Jag menar, i de flesta andra sammanhang är ju musiken med som ett slags utfyllnad. Man ska gissa på djur och en massa andra konstiga saker, och sen får man musiken på köpet. Är inte det att börja i fel ände?
Själv har du varit oerhört aktiv under många år, men aldrig varit större kändis än nu.– Jag har inte haft så stort behov av att exponera mig. Jag vill inte göra mig mer spännande än jag är. Jag har trivts med att vara en kapellmästare i kulisserna. Men med ”Så ska det låta” fick jag nästan mer uppmärksamhet än under alla andra år tillsammans.
14 schlager-EM har du gjort. 13 som orkesterledare och ett som tv-kommentator.– I Jerusalem i våras var det första gången programmet genomfördes utan levande orkester på plats. Det är en mycket tråkig utveckling.
Det blir likadant i Stockholm.– Det kommer väl att sluta med att man bara skickar en videotape till tävlingen. Tänk så trist det kan bli i Globen när en ensam artist står på scen och sjunger till förinspelad musik. Jag förstår inte vitsen. Det ska ju vara glitter och glamour. Musikerförbundet borde reagera mot det här och säga: det är för jävligt!
Det är alltså SVT som sagt nej till levande orkestrar.– Visst. De säger att det kostar för mycket och följer minsta motståndets lag. Men ett public service-företag kan inte bara rationalisera bort saker. Det är fantasilöst. Ambitionsnivån försvinner om man bara ”tänker tv” i alla lägen.
I USA har man börjat göra tvärtom.– Där har det svängt. Nu sänder en musikkanal som VH-1 livemusik varvat med reportage i stället för de vanliga videorna. Det är nya trenden. Och titta bara hur populärt det blivit med ”unplugged” på MTV.
Du är mycket förtjust i USA.– I min bransch är det ett föregångsland. Ingenting är omöjligt. The sky is the limit. Sen är det ju mycket annat som är åt helvete där.
Tänk att Anders Berglund faktiskt legat etta på USA-listan.
Amerikanerna minns den låten fortfarande.– Jag var på Disneyworld i Florida i fjol. Sa jag bara de där orden ”ooga, ooga, oogatjacka” kände de igen den direkt.
Det har hänt en del sen du sjöng i Stockholms gosskör för 40 år sen.– Onekligen. Jag var elva år när jag gjorde min första Europaturné med den där gosskören. Det är inte länge sen jag var på jubileumsfest med dem. Då var det oldboyskör det handlade om.
Gosskör... det låter främmande i dagens ungdomsvärld med våld och klotter och vandalisering. – Jag växte upp i ett bra hem på Söder i Stockholm. En musikintresserad medelklassfamilj. Det var min mamma Gunnel som såg till att jag gick den rätta vägen.
Tror du det är föräldrarna som bestämmer hur resten av livet ska bli?– Absolut! Det smärtar mig att se hur dagens föräldrar sviker sina barn. Man måste sätta gränser mellan rätt och fel. Detsamma gäller skolan. Det är vansinne det som pågår i dag. Ta bara gosskören... höll man inte käften där fick man en örfil. Jag tycker emellertid inte man ska använda våld, däremot ska man visa auktoritet.
Det där har du tänkt en hel del på.
Du har två egna barn, hur har du uppfostrat dem?– De är vuxna nu, 29 och 26 år, och har gått ut i livet med goda värderingar. De enda tongångar Anders Berglund har svårt för är möjligen extrem heavy metal och elektronisk musik. Annars slukar han det mesta. Bara det finns själ och hjärta med i bilden. Han känner lite extra för storbandsjazz, men har aldrig behövt bestämma sig för nån särskild musikstil. Han står lika gärna i ett orkesterdike på Operan som på en rockscen i Visby. Jag frågar vilken skiva han skulle ta med sig till en öde ö om han bara fick ta med sig en enda. – Det blir Frank Sinatra. ”The Main Event”. Livekonsert från Madison Square Garden. Sinatra är min husgud. Ingen har kunnat tolka en text som han. Den banalaste schlager blir till ett epos. Vilken röst! Fast om jag förstår Berglund rätt går det nästan lika bra med dragspel. Fem frågor om: PENGAR: – Jag borde engagera mig mer i fonder och sånt. Jag har kolleger som är rena freaks, de köper och säljer på internet. Själv är jag en sån där frilansare som glömmer att skicka fakturor ibland. TRÄNING: – Det började med lite ryggont. Jag skaffade personlig tränare och började på gym. Så småningom blev det som ett gift. Jag känner mig piggare och håller värsta magen borta. HELGFIRANDE: – Det var inget frosseri på julbordet, bara de klassiska grejerna, skinka och Janssons frestelse. På nyårsafton var det champagne i goda vänners lag. SPORT: – Nej, jag har aldrig varit sportintresserad. Men jag kollar hockeytabellen och ser att mitt favoritlag Djurgården leder. Och så ser jag förstås hockey-VM och Wimbledon på tv. HOBBIES: – Först och främst båtar. Jag har en motorseglare, en Nauticat. Sen är jag också tekniskt intresserad. Jag gillar datorer. En riktig prylgalning, faktiskt. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
||||||||||
|
Namn:
Anders Berglund.
HÅRT VIRKE, RÅ HUMOR OCH FASTA PRINCIPER 
Jag ska sopa mattan med den jäveln!