|
De kallas för råttbarn och har förkrympta huvuden.
Kring staden Gujrat och i övriga Pakistan är tusentals av dessa barn bundna till en bisarr myt och anses vara helgon. Utanför helgedomen Shah Daulla i Gujrat sitter den handikappade flickan med mikrohuvud och välsignar kvinnor med sina händer. Besökarna tror att hon har andliga krafter. Pengarna flickan får in går rakt ner i fickorna på ligor som försörjer sig på råttbarnen. De föds med förkrympta huvuden Råttbarnen i Pakistan tvingas tigga åt kriminella GUJRAT, Pakistan. Det är en märklig scen som utspelar sig vid helgedomen Shah Daulla här i Gujrat. Framför en ung flicka som vaggar fram och tillbaks på en stol står en grupp kvinnor. Några av dem gråter. Med en våldsam gest, nästan som ett slag mot huvudet, välsignar den unga flickan kvinnorna en efter en innan de träder in i helgedomen.
Flickan är ett råttbarn en chuha. Anses vara svårt handikappade I Pakistan finns sådana barn i tusental. Medicinskt kallas de för mikrohuvuden och anses vara svårt handikappade. Men här är de förknippade med en bisarr myt som växt fram kring den muslimska helgedomen Shah Daulla. I flera hundra år har den oansenliga byggnaden på en dammig bakgata i stadens centrum varit en vallfärdsplats för barnlösa kvinnor. De har kommit hit till den helige Shah Daullas grav för att be om fruktbarhet. Enligt myten får den kvinna vars bön besvaras betala ett högt pris. Hennes förstfödda kommer att vara ett barn med förkrympt huvud en chuha som hon måste överlämna till helgedomen. Om hon inte gör det kommer alla hennes följande barn också bli råttbarn. Men Mohammad Shafi, vaktmästaren vid helgedomen, menar att det var många år sedan man tog emot några råttbarn här. Ibland kommer föräldrar hit och vill lämna över chuhas. Men vi säger alltid nej. Nuförtiden är det organiserade kriminella ligor som lagt beslag på myten, säger han. Vid Gujrats busstation hittar man den grymma verkligheten bakom myten om Shah Daulla några av de tusentals råttbarn i Pakistan som varje dag tvingas ut på gatorna som helgontiggare. Men som i verkligheten är inget annat än fångar i en sjuk myt. Ge en peng till Shah Daulla! Ge en peng till Shah Daulla! Klänger runt halsen som ett litet troll Pojkens röst skär igenom larmet och han rör sig med bestämda steg genom folkmassan. Då och då stannar han till vid en buss. Klängande runt sin hals precis som ett litet troll har han ett råttbarn. Det kortklippta håret, det förkrympta huvudet och handen som sveper efter småsedlar är en del av vardagen här. Ingen reagerar. Förutom genom att ge allmosor.
Yussuf är 16 år gammal och har tjänat pengar på råttbarn sedan han var liten. Barnet som han bär på är sex år gammalt och heter Adil. Förutom att ha ett litet huvud är han också blind. I början saknade han sin mamma, berättar Yussuf. Men nu har han vant sig vid sitt nya liv. Vi tar hand om honom. Och vi skulle inte klara oss utan honom. Varje dag är Yussuf ute med Adil och tigger. Ibland tar de sig till bussstationen och marknaden i Gujrat. Andra gånger till grannstaden Lalamusa. Och ibland ger dem sig ut till byarna. Men vart de än går strömmar pengarna in. Alla dyrkar honom, säger Yussuf. Lilla Adil är en malang, en helig man, och han välsignar människorna vart han än går. Yussuf tillhör en liga som lever på de sjuåtta råttbarn man har i sitt stall. Köper barnen av föräldrarna Affärsidén är enkel. Och effektiv. Först hittar man en fattig familj som fött ett mikrohuvud. En ligamedlem tar sig dit och säger sig representera helgedomen. Sedan försöker man övertala föräldrarna att ge bort barnet. Antingen genom hot eller mot betalning. Är föräldrarna inte samarbetsvilliga, drar ligamedlemmarna till med myten. De säger att alla efterföljande barn kommer också att födas till chuhas om inte familjen lämnar detta barn ifrån sig. Då brukar föräldrarna bli rädda och ge efter. Och barnet lämnas bort. Sedan är det bara för barnets nya ägare att ge sig ut på gator och torg med sitt nyförvärv. För enligt myten om Shah Daulla är det en plikt att ge allmosor till råttbarnen. Den som gör det blir välsignad och får lycka. Om man inte gör det, kan man få en förbannelse. Och här i trakterna är det få som vill dra ett råttbarns förbannelse över sig. Det är inget mindre än slaveri För ligorna är därför ett råttbarn även en guldkalv. Enligt Yussuf kan hans råttbarn dra in åttio kronor om dagen. Inte dåligt i ett land där genomsnittliga dagsinkomsten ligger på åtta kronor. De utnyttjar folks vidskepelser för att tjäna pengar. Det som händer med råttbarnen är ingenting mindre än slaveri. Sadia Bokhari arbetar på Pakistans Människorättssamfund och är djupt upprörd över vad som händer med råttbarnen. Och hon menar att de kan knappast själva protestera. De flesta kan inte ens prata och ännu mindre ta vara på sig själva. Det ligorna gör är en vidrig form av människohandel. Bokhari är själv troende muslim och har studerat pakistanska helgedomar i tio år. Men hon menar att de är många skrupelfria individer som använder religionen som en täckmantel för att tjäna pengar. Och det kan handla om stora pengar. Ett råttbarn sägs kunna betinga ett pris på upp till etthundratusen rupees (sextontusen kronor). Men när en liga väl fått tag på ett råttbarn är det sällan de vill sälja. En chuha är en lönsam investering eftersom man har sin inkomst säkrad för lång tid framöver, säger Sadia Bokhari. Råttbarnen kräver också väldigt lite underhåll och eftersom de flesta inte kan tala har de bara att lyda. Därför är ligorna hela tiden på jakt efter nya förvärv. Järnhättor används för att krympa huvuden Och hitintills har ingen hjälporganisation tagit itu med råttbarnen. I Pakistan är allt som har att göra med religion politiskt sprängstoff, och få törs därför gå i bräschen för råttbarnens sak, menar en bedömare som vill förbli anonym. Ihärdiga rykten har också länge gjort gällande att ligorna ibland sätter stålhättor på normala barn för att krympa deras huvuden och göra dem till chuhas. Vi har gjort egna undersökningar och har inte hittat något belägg för att sådant förekommer nuförtiden, säger Sadia Bokhari. Det finns ju naturligt förekommande mikrohuvuden i stort antal i Pakistan. Och de är förhållandevis lätta att få tag på, menar hon. Det finns därför ingen anledning att på konstgjord väg skapa sådana barn. Det vi vet med säkerhet är att de råttbarn som hamnar hos ligorna har ingen chans att komma därifrån. Att de tvingas in i tiggeriet. Ett helt liv av tiggeri. Fotnot: Yussuf heter i verkligheten något annat.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|