MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TISDAG 27 OKTOBER 1998
STARTSIDA
NÖJE
Melodifestivalen
Tv-priset
Rockbjörnen
NYHET:
Singeltoppen
CD-toppen
USA-listan
Englandslistan
Telegram
Dokusåpaguiden
Kändis-länkar
Chatt
Redaktion
Recensioner:
Film
Cd
PULS
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
IT
EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
UNG
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIE-
CENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
 

”Nalen var ett härligt ställe”


SIWS ANDRA HEM På 50-talet dansade Siw Malmkvist på Nalen nästan varje kväll utom måndagar - då var det stängt. Från och med måndag kan man dansa på Nalen igen. Här beundrar hon legendariska ”Zanzibar”, rummet där såväl nybörjare som världsartister brukade jamma loss.
Foto: BJÖRN LINDAHL

Titta in i Zanzibar-rummet med de spektakulära väggmålningarna. Se panoramafilmen i Quicktime.
Ta en rundtur i stora salen på Nalen. Se panoramafilmen i Quicktime.
Skaffa Quicktimes plug-in för att kunna se filmen.
Taket är högre. Och väggarna ljusare.
   - Det är den största skillnaden mot förr, säger Siw Malmkvist, 61, och kikar på fönster, guldfärg, gröna väggar och draperier.

  Nalen blir Nalen. Igen.
  Gata Regerings 74.
  En gång Nationalpalatset, med saftkobbel i glasen. Det starkaste med den var den gröna färgen.
  Numera kulturminnesmärkt och därför påkostat med 88 miljoner kronor av Sami, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation, som återuppväcker stället.
  Nu blir det inte bara jazz och jitterbugg.

Buggade vilt
  Från den 2 november och framåt möter ett guldglänsande allmusikhus i tre våningar besökaren. Målningarna på väggarna har restaurerats. Precis som stuckaturen.
  - Ja, eklöven högt där uppe satt säkert där när det här stället var mitt andra hem, säger Siw Malmkvist och studerar taket i lika legendariska ”Harlem”, rummet där såväl nybörjare som världsartister brukade jamma loss.
  - Jag såg förstås aldrig eklöven, jag tittade på annat i stället. Eller så buggade jag. Vilt.
  Det var därför hon gick på Nalen. För att träffa folk som kunde dansa. Och som gillade att höra bra musik.
  Själv klev hon ofta upp på scen och rev av ”All of me”. Då och då ”Secret love”. Klassikern ”In the mood”. För att inte tala om ”In the nearness of you”.

Sjöng för entrén
  - Jag fick en femma för besväret och på så sätt fixade jag entrén, minns hon med ett skratt.
  Förr var väggarna mörka och murriga. Det var lågt i tak men stämningen hög. Musiken intensiv. Storheter som Dizzie Gillespie och Stan Getz har hon minsann själv köat för.
  Det var på Gustaf ”Topsy” Lindbloms tid, OS-medaljören i tresteg.
   - Nalen var ett härligt ställe, säger Siw Malmkvist. Vilket drag. Från mitten av 50-talet var jag här nästan alla kvällar i veckan utom måndagar, då var det stängt.
Christina Barbäck