|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Nalen var ett
härligt ställe
Taket är högre. Och väggarna ljusare. - Det är den största skillnaden mot förr, säger Siw Malmkvist, 61, och kikar på fönster, guldfärg, gröna väggar och draperier. Nalen blir Nalen. Igen. Gata Regerings 74. En gång Nationalpalatset, med saftkobbel i glasen. Det starkaste med den var den gröna färgen. Numera kulturminnesmärkt och därför påkostat med 88 miljoner kronor av Sami, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation, som återuppväcker stället. Nu blir det inte bara jazz och jitterbugg. Buggade vilt Från den 2 november och framåt möter ett guldglänsande allmusikhus i tre våningar besökaren. Målningarna på väggarna har restaurerats. Precis som stuckaturen. - Ja, eklöven högt där uppe satt säkert där när det här stället var mitt andra hem, säger Siw Malmkvist och studerar taket i lika legendariska Harlem, rummet där såväl nybörjare som världsartister brukade jamma loss. - Jag såg förstås aldrig eklöven, jag tittade på annat i stället. Eller så buggade jag. Vilt. Det var därför hon gick på Nalen. För att träffa folk som kunde dansa. Och som gillade att höra bra musik. Själv klev hon ofta upp på scen och rev av All of me. Då och då Secret love. Klassikern In the mood. För att inte tala om In the nearness of you. Sjöng för entrén - Jag fick en femma för besväret och på så sätt fixade jag entrén, minns hon med ett skratt. Förr var väggarna mörka och murriga. Det var lågt i tak men stämningen hög. Musiken intensiv. Storheter som Dizzie Gillespie och Stan Getz har hon minsann själv köat för. Det var på Gustaf Topsy Lindbloms tid, OS-medaljören i tresteg. - Nalen var ett härligt ställe, säger Siw Malmkvist. Vilket drag. Från mitten av 50-talet var jag här nästan alla kvällar i veckan utom måndagar, då var det stängt. Christina Barbäck |
|