Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TITANIC-EXTRA       Tidigare publicerat fredag 16 januari 1998
 

Svindlande och
otäckt realistiskt



TITANIC
Amerikanskt drama i regi av James Cameron, med bl a Kate Winslet, Leonardo Di Caprio, Billy Zane, Kathy Bates, Frances Fisher och Bill Paxton.


Undergången är nära och Leonardo DiCaprio och Kate Winslet kämpar mot vattenmassorna på "Titanic".
Foto: PARAMOUNT PICTURES/FOX/LIGHTSTORM
Det som imponerar är den fantastiska tekniken.
  Det som griper är den lilla kärlekshistorien.
  "Titanic" lyckas, ungefär som "Doktor Zjivago" och "Borta med vinden", berätta ett par människors kärlekshistoria med en stor händelse som bakgrund. I de filmerna var det tusentals statister i ryska revolutionen eller branden i Atlanta, här är det fartygskatastrofen i april 1912.
James Cameron lyckas återskapa det grandiosa hos skeppet när det seglar, men också skräcken och lidandet när skeppet krockat med isberget.
  "Titanics" undergång är otäckt realistisk.
  Ramhandlingen utspelas i nutid. Ett lag dykare (ledda av Bill Paxton) letar efter värdesaker i vraket. De filmar, och vi får se autentiska bilder från den sjunkna Titanic. Innan vi förs tillbaka till lyxfartygets jungfruresa får vi också en pedagogisk förklaring på dator av hur olyckan gick till.
  Men större delen av de 195 minuterna åker vi med ombord. Mest i första och tredje klass. Olyckligt förlovade Rose (Kate Winslet) är på väg med sin rike elake fästman Cal (Billy Zane) till äktenskap och ett liv fast i stram korsett. Hon möter fattige men ärlige konstnären Jack (Leonardo DiCaprio) som vunnit sin båtbiljett i kortspel mot svenskar. Många vill stoppa deras romans.
Kvinnan av börd, mannen av folket. Man blir inte lycklig av pengar allena. En gammaldags kärlekstriangel javisst, men den passar i de här salongerna.
  Manusförfattaren/regissören Cameron hamnar lite fel med några halvtöntiga repliker, men annars är det här en mycket mänskligare historia än hans tidigare "Aliens", "Terminator 2", "True lies" och "Avgrunden".
  Bildmässigt är det dock lika svindlande som de filmerna. Cameron använder de modernaste effekterna för att ge oss illusionen av att följa den ödesdigra resan. Skeppets magnifika storlek, glöden i det stora pannrummet, lyxen i matsalen - och undergången.
  En utdragen plåga. Här finns både nagelbitarspänning och obehag när människor faller mot sin död och det isande vattnet sakta fyller bit för bit av Titanic.
  Kärlek är starkare än pengar. Människans högmod mot naturen får sitt straff. Cameron säger kanske bara slitna sanningar.
  Men "Titanic" gör det på ett alldeles överväldigande vis.
Jens Peterson