|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Bert Karlsson har redan ringt Jag har, som första journalist i världen, sett scenen. Den är ett stort new age-schabrak med utsmyckningar föreställande kristaller och stenar. Tungt, va? Det är ju inte meningen att vi i det fria ordets tjänst redan nu, under den hektiska uppbyggnaden, ska se estraden där Drömhus-Terese, Martin och de andra kommer att framföra sina odödliga alster på lördag. Men Er man i kulisserna tar förstås krönikör Sundbaum i handen och åker ut till den gigantiska mässan i Älsvjö och wallraffar lite. Förvirrande nog hamnar vi först i en ödslig hangar, tom sånär som på några plankor och två gubbar som står vid en truck och röker. Begriper inte de här slappa lallarna att det brinner i knutarna? Repetitionerna börjar ju på onsdag, rasar vi. Sen är det nån som påpekar att vi ska till en helt annan hangar. Så kan det gå. Där händer desto mer. Tjogvis med scenarbetare spikar och skruvar och ligger i. Vi låtsas höra till och säger hej och mors och konstaterar sådär i lönndom att det tydligen är new age som gäller i år. Lite stenar här, några kristaller där. Roger Pontare kommer att trivas. Snyggt? Vet inte. Men kristallerna ser bättre ut än löspenisarna i Malmö i fjol. Har redan haft Bert i luren. Kul att nån från skogarna får komma ut och skriva, säger han. Hm. Sen spelar schlagermästaren upp ett stycke av sitt bidrag, Charlotte Nilssons Tusen och en natt. En riktig schlager, va? Det är förstås lite ABBA i verserna men det skäms vi inte för. Nej, i Karlsson-land skäms man väl inte i onödan. Per Bjurman
|
|
|
Mera schlager:
CHATTEXTRA: |