nya sagospråk
Orc
 
John Ronald Reuel Tolkien Född: 3 januari 1892 i Bloemfontein, Sydafrika Död: 2 september 1973 på sjukhus i Bournemouth, England. Familj: Hustrun Edith (1889-1971) Barnen John (född 1917), Michael (1920-1984), Christopher (född 1924) och Priscilla (född 1929). Karriär: Professor i engelska språket i Leeds, professor i anglo-saxiska språket i Oxford, professor i engelska språket och engelsk litteratur i Oxford. |
Se ett av Tolkiens alfabet
eller ”alvabet”, det var ju sådana väsen som skulle använda bokstäverna.
Du kan ju också använda Tolkiens ”alvabet”. Skriva hemliga meddelanden med det till kompisar. Det är bara Hemliga klubbens läsare och några Tolkien-fans som kan tyda tecknen.
Här är historien om författaren och hans påhittade språk.
Redan som liten uppfann J R R Tolkien språk, bland annat ”djuriska” och ”nevbosh”. Senare, under skoltiden uppfann han det spansk-influerade språket ”naffarin” med en helt egen grammatik.
Tolkien var en flitig brevskrivare och utvecklade en särskild handstil för var och en av sina brevvänner.
När Tolkien började läsa på Exeter College hittade han av en slump en finsk ordbok och blev fascinerad. ”Det var som att hitta en vinkällare full med flaskor av ett fantastiskt vin. Jag blev helt berusad”, sa han.
Det var upptäckten av det finska språket och det finska eposet ”Kalevala” som gjorde att Tolkien skapade det första alv-språket: ”quenya” eller ”högalvska” som han också kallade det.
1915 var ”quenya” relativt klart och han ägnade mycket tid åt att skapa ord och grammatik även om han kallade det för ”mitt nonsens-alv-språk”.
Under första världskriget blev Tolkien inkallad och han tjänstgjorde som soldat i skyttegravs-kriget. Han blev dock sjuk och skickades hem. När han låg på sjukhus hade han tid över och utvecklade ”quenya” till en hel saga, ”Silmarillion”.
1917 skapade Tolkien ett andra, enklare, alvspråk ”Sindarin” baserat på walesiska. På nyårsdagen 1919 började Tolkien skriva dagbok. Han skrev den på ett nytt alfabet han skapat, ”Rúmil-alfabetet”. Bokstäverna är en blandning av hebreiska, grekiska och stenografi.
När han skrev dagbok ändrade han hela tiden sitt alfabet. Det som var ett ”r” ena veckan blev ett ”l” nästa.
1926 skapade Tolkien ett nytt ”alvabet” som han först kallade ”quenyatic” och sen ”Fëanoriska”.
Tolkien var fascinerad av vikingarnas fornnordiska och startade flera klubbar där man läste högt ur de isländska sagorna, eddorna.
Tolkien kunde ett tiotal språk. Bland annat tyska, franska, grekiska, latin, fornengelska, forntyska och walesiska.
Men trots att han kunde läsa både tyska och franska så visste han inte hur orden uttalades och hade problem med språket när han besökte Frankrike.
Han var också en hejare på svenska. När ”Sagan om ringen” kom ut på svenska första gången skrev han brev och klagade på den dåliga översättningen.
Nästan alla namn på hjältar, orter och bovar i alla Tolkiens böcker är hämtade från hans egna alv-språk (ett av undantagen är alla dvärgar som fått namn från isländska sagorna).
Vill du veta mer om J R R Tolkiens alvabet och språk så kan du surfa till det svenska Tolkiensällskapet Forodrims sajt och klicka på ”Daeron mellonath”.
tillbaka till Magiska klubbens startsida