MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
ONSDAG 4 NOVEMBER 1998
STARTSIDA
NÖJE
Melodifestivalen
Tv-priset
Rockbjörnen
NYHET:
Singeltoppen
CD-toppen
USA-listan
Englandslistan
Telegram
Dokusåpaguiden
Kändis-länkar
Chatt
Redaktion
Recensioner:
Film
Cd
PULS
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
IT
EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
LEDARE
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
UNG
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIE-
CENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
 



Lasse Anrell, klassiskt Utsökt lustfyllt,
Cecilia Bartoli


Cecilia Bartoli är regerande drottning i operavärlden.
  ”Live in Italy” (Decca) är en utsökt lustfylld skiva.
  Cecilia Bartoli har uppnått den status det innebär att bli marknadsförd i tv när hon släpper nya skivor.
  Det är själva grunden för att få siffror som ens närmar sig popvärldens. Bartoli har ett blodfyllt yttre som väl lämpar sig för tv. Hon har minspel, rörelser och en utstrålning som ligger väl i linje med den sensuella rösten.
  Hennes konsert i Vicenza i juni har vevats i tv världen runt och som av en händelse är skivan från konserten redan ute.
  Det är märkligt bra. Utan live-upptagningarnas brist på bra ljud men med hela den magi som Bartoli förmår skapa på scen konserverad.
  Direkt sensationell är hennes ”Lascia la spina” av Händel – ledmotivet ur ”I Lust och fägring stor” – som är ett under av kreativ känsla.
  Där märker man inte ens hennes teknik som ibland är så utvecklad att den tenderar att skymma själva sången.

Anne Sofie von Otter släpper mycket skivor. Den här gången handlar det om Monterverdi, Vivaldi och Purcell och det är en värld hon besökt förr och gjort bra. Jag tycker att det svala i 1600-talsmusiken passar henne väl men på ”Lamenti” (DG) förvånar hon för här lyfter hon fram det passionerade och engagerade.
  Jag vill inte påstå att det rör sig om idel klagovisor men exempelvis Purcells ”Incassum, Lesbia, rogas” låter ungefär som titeln antyder; sparsmakat erotiskt.

Ann Sofie Mutters omskrivna snabbinspelning av Beethovens ”Violinsonaten” (DG) finns redan ute i ett album med fyra cd-skivor.
  På omslaget är Mutter mer avklädd än systrarna Graaf är på sitt omslag. Och när de antyder visar Mutter vad det handlar om: naken, kvinnlig hud med rufsigt sängkammarhår.
  Musiken är inte lika raffig, om man säger. Det är för kliniskt, för förutsägbart och för enahanda. Efter ett par skivor verkar Mutter vilja gå tillbaka till sängen.

Bäst just nu

Zbigniew Preisner: Requiem for my friend
Estlands filharmoniska kammarkör under Arvo Pärt: Kanon Pokajanen
Anne Sofie von Otter: The artists album

Andrea Bocelli: Aria
Sarah Birghtman: Timeless
Lars Roos: Nordisk pianolyrik
Karl Jenkins: Adiemus III: Dances of the time

Tidlöst
Maria Callas: Ifigenia in Tauride av Gluck (ny på cd)
Kiri Te Kanawa m fl: Puccini Heroines
Jussi Björling Edition

Vill du skriva till Lasse Anrell?