Kjell Häglund

Nina Kotova - en totalstjärna
Man kan lära mycket av Nina Kotova. Som att inte ha fördomar om fotomodeller.
  Eller som att en modellande musiker kan vara något helt annat än violinvamperna Vanessa Mae, som spelar Bach i våt t-shirt, och Playboy-poserande Linda Lampenius.

  Första gången vi såg Nina Kotova var hon en iskallt sminkad cover-girl på Cosmopolitan och Vogue. Upptäckt på gatan i New York och catwalkande för Fendi och Armani intervjuades hon av livsstilsmagasinen i början av 90-talet. Men ingen skrev att hon egentligen hade helt andra talanger än den vanliga, flyktingryska lycksökerska hon framställdes som. Artiklarna nämnde Michelle Pfeiffer och Uma Thurman som enda referenser, inte Glazunov eller Rachmaninov, som hade sagt så mycket mer om henne.
För vad hon aldrig avslöjade för sina uppdragsgivare var att hon var musiker. Att hon redan som 15-åring vunnit den internationella solisttävlingen i Prag, att hon var elitskolad på Moskvas konservatorium, i Köln och på Yale; ja, att det första barnmorskan sa när hon såg nyförlösta Ninas sensationellt långa fingrar var: ”En musiker är född!”
Givetvis visste barnmorskan också att Ninas far var den subversive kontrabasbjässen Ivan Kotova. Som dog vid blott 35 års ålder, till följd av att myndigheterna vägrade honom läkarhjälp. Så fort han dött rensade det kommunistiska kulturministeriet undan alla hans skivor och beslagtog den då 15-åriga dotterns cello.

Klassiska hits

Nina Kotova: Nina Kotova (Philips) Pierre Boulez: Sur Incises (DG) Jeff Beal: Alternate Route (Unitone/Playground) Magdalena Kozena: Handel - Italian Cantatas (Archiv) Truls Mörk/Simon Rattle: Elgar, Britten (Virgin)