|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Här finns allt
– utom jazz
Resort (engelska, uttalas risårt) är charterbolagens nya guldkalv. Resenärer i alla åldrar – familjer – ska kunna boka ett hotell, resa dit och stanna där under hela vistelsen. Ett resort-hotell är nämligen så mycket mer än bara bed and breakfast. Här i Cala Mesquida finns allt: pooler, tennisbanor, en riktig playa, biluthyrning, restauranger, utomhusscener, basketkorgar, tennisbanor, beachvolleyboll, skjutbana, gym. You name it. På mornarna äter vi frukost. Sen badar vi och skriker, dricker öl, växlar pengar, målar varandra i ansiktet, solar, rider hästrundturer och skjuter luftgevär. Efter middagen dricker vi paraplydrinkar och underhålls av fyra unga svenskar i afroperuker som sjunger soul till förinspelat komp. Sen går vi till rummen och somnar. Vi har allt. Utom jazz. Det här är förmodligen så långt bort från jazzmusik man kan komma. Jag vet inte om det beror på att vi befinner oss i Spanien – och jag på rak arm inte kan nämna någon spansk jazzmusiker – som jag känner så. Så är det i alla fall. Det är då jag tackar Gud för cd-freestylen. När Gunnar Bergsten efter 30 år som jazzmusiker äntligen tog sin barytonsax till studion och spelade in sin första soloplatta ”The Good Life” fick han en grammis för årets (1995) bästa jazzalbum. 1999 blev han Lars Gullin-stipendiat. Och nu är Bergsten tillbaka med ”Play Lars Gullin”. Tillsammans med pianisten Peter Nordahl ger han sig på tio Gullin-pärlor. Kolla in spår ett, ledmotivet till tv-serien ”Kvarteret Oron”. Eller sjuan, ”Mazurka”. Eller fyran, ”Silhouette”. Detta är ett mycket vackert album. Mer saxofon: Roland Keijser verkar vara en skön snubbe. Bebop-plattan ”Saxopone Valley” innehåller inte bara nio låtar inspelade under ett år, både i studio och live. Historien och bildtexterna på insidan av omslaget, skrivna av Roland själv, är superroliga. |
|
