|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Tung funk i världsklass LONDON. Han har spelat med Eric Gadd, Robyn, Eagle-Eye Cherry och många andra. Nu kliver Goran Kajfes fram i rampljuset. Blacknuss-trumpetarens solodebut ”Home” är en sprakande urladdning med funktung jazz av absolut världsklass. På scen ser Goran Kajfes ofta rufsigt yrvaken ut. Men alla tveksamheter kommer till skam när han sätter trumpeten till läpparna. Goran har en jäkla massa musik inom sig och det är ett sant nöje att lyssna på hans första soloplatta. Inte så att Goran bjuder på några banbrytande eller ens särskilt originella låtar. Hans musik har hämtat v ä l d i g t mycket inspiration från Miles Davis. Men sämre förebilder kan man ha och jag tror knappast att Miles skulle ha rynkat på näsan om han fått lyssna på Goran. En av höjdpunkterna på ”Home” heter ”Mesqualero”, en nära nio minuter lång rytmisk explosion som man bara vill höra om och om igen. Tänk er en mix av jazz, modern dansmusik och Miles-funk och ni har ett litet hum om hur ”Home” låter. Musiken är fräck, ibland meditativ, ofta stenkrosstung. Rakt igenom lysande.
Men Jeanette Lindström gör det - och hon behöver verkligen inte skämmas för sin version av ”Both sides now”. Jeanettes nya album heter ”Feathers” och det är fjäderlätta, spröda sånger skivan igenom, med sparsmakat komp av den alltid fantastiske pianisten Steve Dobrogosz. Vid sidan av Joni-låten bjuds vi även på Elvis Costello (”Almost blue”), Rickie Lee Jones (”Deep space”) och ”The look of love”, Burt Bacharachs och Hal Davids klassiker samt (tack för det!) några egna kompositioner av Jeanette och Steve. ”Feathers” är en ren balladplatta och en alldeles förtjusande sådan. På ”Habana” häromåret visade trumpetaren Roy Hargrove att han är lika hemmastadd i den kubanska musiktraditionen som i traditionell jazz. Nya ”Moment to moment” är betydligt softare, med stråkar bakom Hargrove och hans kvartett. Det funkar det också. Förbaskat bra. Egentligen är han förstås värd en hel box. Men till att börja med duger det gott med en dubbel-cd - och för den som vill få en glimt av Quincy Jones storhet som kompositör, arrangör och orkesterledare finns mycket att hämta på samlingen ”Straight no chaser”. Karln har varit med länge och här ges möjlighet att upptäcka och återupptäcka många glömda pärlor. Som att Quincy faktiskt en gång för 30 år sedan skrev musiken till tv-deckaren ”Ironside”. Quincy är en av de allra största. |
|
