Nu tror jag att jag begriper, Russel Smiths
Tänka sig – Amazing Rhythm Aces finns ännu – och Russell Smiths bär fortfarande fram alla olyckliga kärleksdårars nederlag.
  ”Chock full of country goodness” (Breaker Records) är som förr.
  Fast nu tror jag att jag begriper.
   Då, när en tidning som Larm tog en med till okända vinylvärldar, var det just Amazing Rhythm Aces-plattorna man skulle ha, precis som Legendplattan med den brinnande skon och Dennis Linde, kosta vad det ville.
  Och jag bevarar också en Mats Olssonsk popsida som så varsamt beskrev Amazing Rhythm Aces att det nästan kändes vackert att vara en förlorare.

Det var sånger om trejdeklass-romanser och solnedgångar som aldrig var strålande och att nu 25 år senare igen färdas i vemodets trakter får en att tänka på de som bär andras kors. Visst, allt på ”Chock full of country goodness” är inte bibliskt, men det finns stunder då man förstår smärtan och varför den är en del av vår existens.
  30 juli spelar Amazing Rhythm Aces i Malmö.

Kan ni er countryhistoria vet ni vad Hadacol står för. Gruppen som tagit sitt namn efter dundermedicinen gör på ”Better than this” (Checkered Past Records) hyfsad hillbilly-rock.
  Men det är Farmer Tan som är debutanterna. Deras självbetitlade debut på (Foothill Recordings) klingar fram i ett lätt färgat Poco-landskap. Det finns en dos grabbighet, som den här musiken skall ha, men vad som mest övertygar är hur färdigt allt låter. ”Farme Tan” kan vara lite svår att få tag på, men är absolut värd jakten.

Cynthia Gayneau arbetar utan stora åthävor, mest kanske för att varken budget eller uppbackning finns. ”Postcards from my mind” (Botte Music) är något mer dämpad än tidigare plattor, cowgirlsanslaget ersatt med folkton.
  ”Greetings from the district of country” (Too Many Dogs) är en kul samling av vad som slarvigt kan stämplas no depression.
  Rodeo Motel, Orne Brothers, Dallad Dudley, Fannie Zollicoffer är några namn, alla lika okända, alla inte bra, men skall man leta efter det som annars försvinner i vinden skall man leta på sådana här samlingar.

Svenska Alimony har fått beröm och det är klart, debuten ”Bottomless” (Ramblin' Records) har tecken på att gruppen tänkt igenom vad man vill göra. Sedan gör man det inte alltid och då den svenska prärien är vidöppen är det nästa giv jag väntar på. Rätt kuperad kan det bli bra.