|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Segt & träigt
Håkan Steen Driven pop 
The Animalhouse 
Nytt Oxford-band lett av Mark Gardener från Ride och Sam Williams, som jobbat med Supergrass. Hittills är Animalhouse mest känt i Sverige för att ha haft Sahara Hotnights som uppvärmare på en turné nyligen. Men det kan det snart bli ändring på. Efter bara två singlar presenterar de nämligen redan ett förvånansvärt drivet och gediget set gitarrpop, lite vuxnare än Ride och med mer groove. Flera fina stänkare, inte minst ”Animal”.
Håkan Steen Hypad britt Badly Drawn Boy
Damon Gough är en skäggig britt i yllemössa som delar sin tid mellan att släppa danstolvor på egna etiketten Twisted Nerve och spela in akustisk folkrock med synnerligen fria ramar under namnet Badly Drawn Boy. Efter några rätt spännande ep:s är en mindre hype igång inför snart aktuella debutalbumet, men det tar lite väl många nummer av virrig, vinglig, sömnigt sjungen pop att förstå varför. Slutet imponerar dock, inte minst senaste singeln ”Once around the block”.
Håkan Steen Dödsmetall - till sist 
Hypocrisy
Efter långa rader av sega pop- och hiphopspelningar är det en enorm lättnad att höra lite äkta dödsmetall. Peter Tägtgren och hans Hypocrisy håller fanan högt. Pain i all ära, men det är ingen tvekan om vilket projekt Peter Tägtgren bör satsa hårdast på. Hypocrisy förenar brutalt mangel med mer melodiska partier och gör det med finess. Materialet från kommande plattan låter mycket lovande. Onödigt lågt ljud
The Make Up
Den här Washingtonorkestern kan åstadkomma stordåd med sin gospelpunkiga fusion av gammal garagerock och 70-talsfunk. Minns fortfarande hur karismatiske sångaren och chefsideologen Ian Svenonius tände skarorna på Umeå Open i fjol. Han jobbar hårt även i Teaterladan, klättrar på både högtalarstaplarna och publikens händer och håller åhörarna på alerten med intensiv ”call and response”. Men den riktiga Make Up-extasen infinner sig aldrig riktigt, bland annat på grund av ett lite kraftlöst och onödigt lågt ljud.
Håkan Steen
Millencolin
Varje gång produktionsbolaget skickar ut de här närkingarnas turnélistor tänker jag dels att tillvaron är orättvis, dels att Millencolin måste knäcka rätt hårt på scen numer. De verkar ju inte göra annat än att resa runt i USA, Sydamerika och Asien. Och mycket riktigt. Jag förstår ju fortfarande inte så mycket av den här sortens glada skatepunk. Jag tycker det låter som att de spelar samma låt och om igen. Men det är uppenbart att de spelat sig till en helsickes massa precision och täthet och power. Jag förstår att fansen vid Pampas blev så nöjda.
Per Bjurman
The Pusjkins
Kompositionerna är fyllda av talang men själva framförandet saknar det där riktiga bettet och skärpan. Det har varit ett väldans tjafsande om ljudet under vissa spelningar på festivalen, men här känns det befogat att anmärka på att sången hörs för dåligt. Helhetsintrycket blir därför tämligen platt. Nya låten ”Swing it”, som dagen till ära gästas av Lars Winnerbäck, lovar dock gott inför andra albumet till hösten.
Markus Larsson Egensinnig stonerrock
Queens of the stone age
En hastig ändring i festivalprogrammet gör att Queens of the stone age får sin spelning tidigarelagd. Kanske är det därför publiktillströmningen är lite skral och stämningen något förvirrad. Josh Homme och hans band verkar inte heller vara på sitt allra bästa humör. Men trots det är deras egensinniga variant av stonerrock rolig att lyssna på, den är händelserik och överraskar.
Johanna Strömqvist Bella...trist
Bellatrix
Att Bellatrix kommer från Island hörs ganska tydligt. Sångerskan Elizas frasering påminner en hel del om Björks vokala tjurrusningar. Musiken är inte lika sjövild, även om den sträcker sig från Blondies new wave-pop till fantasilöst Smashing Pumpkins-mangel. Egensinnigt? Sådär. Bra? Inte särskilt.
Markus Larsson Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
 Högsta betyg till Primal Scream Markus Larsson delar ut fem klockrena plus efter nattens konsert på Hultsfredsfestivalen. ”De här är bland det bästa jag har sett. Någonsin,” skriver han. Rage Against the Machine på rutin Johanna Strömqvist blir besviken på Zack de la Rocha och hans mannar – men publiken höll inte med. Rörliga bilder!
Wiehe bjöd på fred till frukost – och Per Bjurman tackar och tar emot. Söndagens kortrecensionerRörliga bilder Hur kul är det på mingelarenan? aftonbladet.se kollade stämningen där festivalbesökarna inte får vara – rörliga bilder
aftonbladet.se letade på campingen Se jakten på den perfekta tältplatsen och hör camparna berätta om sina bästa festivalminnen. Kanske din polare dyker upp på filmen?
Krönikor Per Bjurman: Mitt brev till den nyfikne som aldrig varit här Marimba Roney: Tam festival även för dansmusiken |
Millencolin 
Pusjkins
