|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Så här är det på
HULSTFRED. Min kompis Bullen, kock från Borlänge, har aldrig varit på rockfestival och undrar ständigt hur det är. Därför skriver jag den här avslutande krönikan från den femtonde Hultsfredsfestivalen som ett brev till honom. Hej Bullen! Nu har jag varit i Hultsfred igen. Det var kul. Men inte så kul som det brukar vara. Du förstår, här spelas en massa musik och kvaliteten på den musiken har i år varit påfallande låg. De som ansträngt sig har kunnat vaska fram vad du skulle kalla små guldkorn, men som helhet har jag saknat de överraskningar, den exklusivitet och den spetskvalitet smålänningarna skämt bort mig med tidigare år. Så i musikalisk mening ser jag Hultsfredsfestivalen 2000 som den svagaste upplagan på tio år. Men förlåt. Det skiter ju du egentligen i. Du vill veta hur det varit på det mytomspunna och numer jättelika backstageområdet. Åh, som vanligt, min käre Bulle. Valda delar av den svenska skivbranschen har supit, knullat och slagits som om varje dag varit den sista i mänsklighetens historia. Givetvis har de flesta av musikälskarna på skivbolagen inte sett så mycket som en spelning men ändå haft en klar uppfattning om varenda en. Jag tycker det är oemotståndligt. Roligaste hade en uppställning glada skribenter från webbtidningen Bomben, med legenden Gustav Gelin i spetsen. Dummast var hiphoparna. Ja, Petter och Sleepy och de där. De utrustade sig under gårdagen med jättelika vattenkanoner och ägnade eftermiddagen åt att jaga Aftonbladet-journalister. Jag fann mig plötsligt stående i en ring av jättelika hiphopare med kanoner riktade mot min arma bringa. Den stackars recensenten tiggde och bad om nåd och till hela backstageområdets sorg lät de mig till sist slippa undan. Lika bra gick det inte för lo fi-Håkan och Lill-Larsson. De fullkomligen dränktes i vatten. Jättekul, tyckte hiphoparna. Det tyckte inte vi. Hämnden kommer att bli mycket raffinerad. Martin-i-LOK, vet du vem det är? Han har varit jättearg hela tiden och när han är jättearg låter han, i alla fall enligt Nice Guy Freddys vanvettigt roliga imitationer, som en ung Sven Wollter. Om jag inte hörde fel från stora scenen i går svarade jättearga Martin-i-Lok (ska uttalas som ett ord) med en jättearg låt om redaktören. Otroligt skoj. Annars? Ja, Cuba Cola, som är den enda läsk man kan få tag på i det här Åbro-träsket, smakar fortfarande kräks, Gösta på Hulingen serverar fortfarande förödande slaktarsupar, Bosse Alexandersson vill bara diskutera Peo Brasar, Motorhomes är jättetråkiga och till följd av otäcka kärleksdramer har jag ständigt gått och nynnat på Joe Jacksons ”Is she really going out with him?”. Nu är det slut. Men om 362 dagar ska vi hit igen. Då tror jag Rockparty tar gruvlig revansch för det här mediokra året. Hälsa Alle och jobba inte så mycket. Din Pelle Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
 Högsta betyg till Primal Scream Markus Larsson delar ut fem klockrena plus efter nattens konsert på Hultsfredsfestivalen. ”De här är bland det bästa jag har sett. Någonsin,” skriver han. Rage Against the Machine på rutin Johanna Strömqvist blir besviken på Zack de la Rocha och hans mannar – men publiken höll inte med. Rörliga bilder!
Wiehe bjöd på fred till frukost – och Per Bjurman tackar och tar emot. Söndagens kortrecensionerRörliga bilder Hur kul är det på mingelarenan? aftonbladet.se kollade stämningen där festivalbesökarna inte får vara – rörliga bilder
aftonbladet.se letade på campingen Se jakten på den perfekta tältplatsen och hör camparna berätta om sina bästa festivalminnen. Kanske din polare dyker upp på filmen?
Krönikor Per Bjurman: Mitt brev till den nyfikne som aldrig varit här Marimba Roney: Tam festival även för dansmusiken |
