|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
Aftonbladet avslöjar den bittra striden mellan Povel Ramel och Martin Ljung
– Jag fick aldrig någon begriplig förklaring varför. Men jag vill inte tänka på det där mer. Jag vill lägga det bakom mig, säger hon i dag. Povel: Jag ångrar mig Povel Ramel säger att orsaken till att Gunwer kopplades bort var att han var missnöjd med numret han skrivit till henne. Det höll inte måttet. – Dessutom ville ensemblen ha Brita. Tyvärr föll jag för grupptrycket. Det blev så att Gunwer inte kom tillbaka. – Så här i efterhand ångrar jag att jag inte slog näven i bordet och tvingade dem att ta tillbaka Gunwer. Men det är också det enda jag ångrar i detta sammanhang. Martin Ljung: – Ensemblen hade ingen bestämmanderätt över produktionen. Povel stod därmed själv för uteslutningen av Gunwer. Martin Ljung skulle enligt en överenskommelse med Povel Ramel, producenten Vicky van der Lancken och företaget Nöjeskompaniet vara ”hedersknäppuppare” under mars och halva april 1993. Men när mars var i nära antågande, möttes Ljung av beskedet att inte heller hans manus var klart. – Jag väntade och väntade och väntade. Men ingenting hände, säger Martin Ljung. Povel Ramel: – Jag gjorde ett fel. Jag tar på mig skulden för att jag inte kan skriva bra nya grejer under löpande säsong. Gunwers och Martins nummer tog på tok för lång tid att skriva. ”Jag var så oduglig” – Jag höll på och höll på och det förvånade till och med mig själv att jag var så oduglig. Det blev försenat och snett. Martin Ljung: – Povel verkar bara bry sig om sina egna svårigheter, trots att det var Gunwer och jag som drabbades. I maj 1993 var Brita Borg avtalad att stå på scenen. Men plötsligt fick hon förhinder. Showen stod därmed utan någon av de utannonserade ”hedersknäppupparna”. Behovet av en lösning var akut. Povel Ramel bad då Martin Ljung om hjälp med ett inhopp som ersättare för Brita Borg. Han accepterade. – Under protest. – Jag tyckte att jag kunde ställa upp eftersom Povel satt på pottan. Sånt gör man för en gammal vän. Eller snarare, gjorde, säger Martin Ljung. Därefter följde gageförhandlingar. Vicky van der Lancken erbjöd Martin Ljung 20 000 kronor per föreställning, vilket motsvarade det arvode Ljung fick när han uppträdde i sina egna shower – 10 000 kronor netto för jobb i Stockholm och 15 000 kronor netto för framträdanden på landsorten. Martin hade nämligen fått avbryta sin turné för att kunna medverka i Povel Ramels revy.
Povel Ramel säger: – Jag gjorde ett undantag från min princip att aldrig lägga mig i ekonomin. Jag sa till Vicky att Martin skulle ha en duktig kompensation för förseningen. – Den dagen Martin vill inse att mellanskillnaden var en kompensation kommer han att förstå att jag bara ville honom väl den gången. Men Martin Ljung ansåg att den överenskomna summan var en lön som motsvarade hans normala gage. Han menade att han fortfarande inte fått kompensation för mars och april då han enligt uppgörelse skulle ha stått på scenen. Motsättningarna blev upprinnelsen till två års tvist med de två revygiganterna i huvudrollerna. ”Ljung har ingen skuld” Driven av kravet på att få upprättelse sökte Martin Ljung upp Svenska teaterförbundet. Ärendet hamnade direkt på toppnivå. Skådespelarfackets dåvarande förbundsdirektör, Anders Broberg, tog själv på sig uppgiften att företräda Martin Ljung i tvist där Ljung krävde ersättning för utebliven inkomst under mars och halva april 1993.
”Martin Ljung kan inte anses ha någon som helst skuld till den uppkomna tvisten.” ”Martin Ljung uppbar för sin medverkan i revyn Knäpp igen ett av van der Lancken erbjudet gage om 20 000 kronor per föreställning – kontrakterat.” ”Martin Ljung har icke erhållit av Povel Ramel utlovad kompensationsersättning för utebliven medverkan i revyn under månaderna mars – halva april 1993.” ”Povel Ramels och Nöjeskompaniets agerande i detta ärende har varit påtagligt omdömeslöst och synnerligen kränkande för Martin Ljung som människa och artist.” Den 15 februari 1995 avgjordes ärendet. Vicky van der Lancken och Povel Ramel erbjöd en förlikning för att på så sätt kompensera den ekonomiska skada de åsamkat Martin Ljung. Förlikningen gav Ljung 100 000 kronor före skatt. Ett mycket generöst avtal, enligt Anders Broberg. Vicky van der Lancken: – Vi tyckte att det hela var en hemskt tråkig historia. Det handlade ju om två gamla vapendragare och goda vänner som hamnat i konflikt. Jag och Povel ville gå in och lösa det, för att snabbt få det ur världen. Martin Ljung: – Fel. Utifrån Teaterförbundets utredning var de ersättningsskyldiga. I uppgörelsen konstateras det att tvisten gäller Martin Ljungs ”ersättning för utebliven medverkan i revyn Knäpp igen under perioden mars – till mitten av april 1993”. I avtalets sista del står det även att ”Varken Nöjesknäppen (Povel Ramels företag) eller Martin Ljung har därefter några ytterligare anspråk på den andra beträffande revyn ”Knäpp igen”. Men Martin Ljung vände sig till Svenska teaterförbundet med ytterligare anspråk som inte handlade om engagemanget för mars och april. Anspråk som uteslutits från förhandlingarna. Teaterförbundet återupptar utredningen 1997. Då handlar kravet om kompensation för utebliven ersättning till Martin Ljung för uppsättningen av ”Knäpp igen” i Göteborg i september 1993. Var diplomet ett kontrakt? Efter drygt åtta succémånader i Stockholm flyttade nämligen jubileumsshowen till Göteborg – klassisk mark i ”Knäppupp”-sammanhang. Här hade den allra första ”Knäppupp”-revyn ”Akta huvet” premiär 1952. Cirkeln som omfattat 40 år skulle slutas. Efter avskedsföreställningen i Stockholm på försommaren 1993 fick samtliga medverkande i revyn ett diplom som tack för god insats. På Martin Ljungs diplom står det att han ”härmed förklaras uppflyttad till Göteborg”. Det framgick även att showen senare skulle fortsätta till Norge, men Oslo är överstruket i handlingen. Martin Ljung utgick från att han skulle stå på scenen i Göteborg, men inte i Oslo. I Teaterförbundets utredning menar Toivo Öhman, konsulterad som arbetsrättslig expert, att diplomet kan tolkas som ett avtal. Bland annat därför att det görs skillnad mellan de artister som ska följa med till Oslo och de som inte ska göra det. Vicky van der Lancken säger däremot: – Det där diplomet var mest en skojgrej. Vi lekte lite skolavslutning och ”uppflyttad till Göteborg” stod det på allihop trots att inte alla skådespelare skulle följa med. Men det fanns definitivt ingen överenskommelse om att Martin skulle vara med i Göteborg. Någon dag efter säsongsavslutningen i Stockholm ringde Martin Ljung upp Vicky van der Lancken. I en bandupptagning av samtalet, gjord av Martin Ljung, som ingår i Teaterförbundets undersökningsmaterial, meddelade Vicky: ”Jo, jag tycker att det är roligt att du (Martin Ljung) är med i Göteborg. Men nu är det så att Brita och jag tycker att det är enklare med henne (Brita Borg) då hon bor där (i Göteborg).” Kände sig avskedad I Povel Ramels ursprungliga anställningsuppgörelse angav han att de tre hedersknäppupparna skulle dela speltiden jämlikt. Göteborgsföreställningarna ingick i speltiden för revyn ”Knäpp igen”. Martin Ljung betraktade samtalet med Vicky van der Lancken som ett direkt avskedande. – Då frågade jag Teaterförbundet om arbetsgivaren kan sparka en artist för att han inte är bosatt på spelplatsen. Det har jag aldrig hört talas om. Och de svarade nej, säger Martin Ljung.
”Det här är ett misstag som Vicky får ta ansvar för. Hade det varit någon som helst ordning på alltsammans hade det inte blivit så här.” ”Vad gäller diplomet har Vicky och jag talat förbi varandra. Nu flyttar showen till Göteborg och alla ska vara med.” ”Det måste varit under min värsta low-period i våras som Vicky tog beslutet: Okej, vi tar Brita i Göteborg.” ”Men Martin, vi kan väl gå ut med en pressrelease och tala om att du också ska vara med.” – Men det gjorde inte Povel och därmed gjorde han sig medskyldig till avskedandet, säger Martin Ljung. Men i juli 1993 kom nya bud. Vicky van der Lancken ringde upp Martin Ljung och bad honom att reducera sitt gage från 20 000 kronor per föreställning till 2 500 kronor. Motiveringen var att produktionen drabbats av fördyringar i samband med flytten till Göteborg. Och att 2 500 kronor motsvarade det gage Brita Borg fick. – Nu var jag plötsligt med i föreställningen igen och skulle betala produktionskostnaderna med min lön, konstaterar Martin Ljung kallt. Povel Ramel och Vicky van der Lancken menade dock att gaget på 20 000 kronor per föreställning enbart var att betrakta som en kombination av lön och kompensation för förseningen i Stockholm. Povel Ramel hävdar dock att den underförstådda förutsättningen för att Martin Ljung skulle vara med i september 1993 var att han accepterade samma lön som Brita Borg – 2 500 kronor per föreställning. Vilket Martin Ljung inte gjorde. – Märkligt. De kompenserade ju mig för mars och april i och med förlikningen 1995. Om kompensation dessutom ingick i lönen har de betalat två gånger för samma sak, säger Martin Ljung. ”2 500 kr var ett skambud” Teaterförbundets juridiska konsult, Toivo Öhman, hävdar i utredningen att en sänkning av gaget med drygt 85 procent var ett skambud liktydigt med ett avskedande och ett taktiskt drag för att få Martin Ljung att tacka nej till Göteborgsshowerna. I utredningen menar Teaterförbundet att diplomet kombinerat med ursprungsuppgörelsen om att de tre hedersknäppupparna skulle varva varandras medverkan jämlikt och månadsvis, talar för att Martin Ljung haft ett avtal om att fortsätta medverka i showen i september. Utdrag ur ett brev från Teaterförbundet till Martin Ljung från mars 1997: ”Av de valda delar av telefonsamtalen som har analyserats framgår att Martin Ljung och Nöjesknäppen (Povel Ramels företag) träffat någon form av överenskommelse om att Martin Ljung skulle medverka i Knäpp igen även under perioden i Göteborg i september.” ”Av det som framkommer av samtalen kan det uppfattas som att arbetsgivarsidan ensidigt brutit mot överenskommelsen.” Teaterförbundet konstaterar också att Ljungs ersättning för september kan betraktas som oreglerad. ”Martin var så ledsen” Inför den allra sista föreställningen i Göteborg bad Povel Ramel Martin Ljung och Gunwer Bergkvist att trots allt medverka i den allra sista showen som ett tack till publiken för alla år med ”Knäppupp”. – Martins advokat hade ringt upp mig och berättat att Martin var så ledsen. Det resulterade i att vi ville ha alla tre (Gunwer Bergkvist, Brita Borg och Martin Ljung) i den sista föreställningen. Vi gick med på att betala det han ville ha och lite till. Martin Ljung: – Vicky van der Lanckens erbjudna gage på 30 000 kronor för föreställningen i Göteborg motsvarade det gage jag tog ut när jag uppträdde med min egen show – 15 000 kronor netto för framträdanden på landsorten. Povel Ramel: – Han fick 30 000 kronor, men då tyckte jag att alla tre skulle få lika mycket. Och det fick de. Jag tycker verkligen att vi försökte ställa upp, för jag ville ju att det skulle bli bra mellan mig och Martin igen, säger Povel Ramel. Martin Ljung och Gunwer Bergkvist accepterade. – Jag och Gunwer beslöt att tillmötesgå Povels vädjan, dels som tack till publiken för ”Knäppupp”-åren, och dels för att det gav oss tillfälle att visa Göteborgspubliken vad de gått miste om. Povel och Vicky ansåg tydligen inte att Göteborgspubliken var värd att få se samtliga tre hedersknäppuppares medverkan i likhet med Stockholmspubliken, säger Martin Ljung. Brevet avslutade två års process Alltsedan 1997 har Svenska teaterförbundet försökt få Povel Ramel och Vicky van der Lancken att förlika sig med Martin Ljung om dennes ersättning för utebliven medverkan i september. Utan resultat. Det var huvudskälet till att förbundet i mars 1999 fattade beslutet att lägga ner ärendet. I sitt slutbrev till Martin Ljung konstaterar teaterförbundet att ”ett skadeståndsmål är omöjligt att med framgång driva i domstol”. Preskribtionstiden för ärendet hade gått ut redan 1997.
– Povel och Vicky gömmer sig bakom preskribtion för att undgå ersättningsskyldigheten och slippa ta sitt ansvar. Povel Ramel anser däremot att han redan gjort allt för att kompensera sin gamle vän. – Naturligtvis har jag aldrig nedvärderat Martin som artist – tvärtom har jag alltid hävdat att han ännu inte funnit sin like som slagkraftig komiker. Ej heller som människa – en absurd anklagelse med tanke på vår långa vänskap och allt kul vi haft ihop. Ekonomiskt anser jag, efter alla turer i den här historien, att han är mer än väl kompenserad. – Jag betraktar mig inte ens nu som Martin Ljungs fiende, det vore en omöjlighet, men det känns befriande att äntligen få hela denna trista historia klarlagd. Martin Ljung: – Povel motsäger därmed Svenska teaterförbundets och det verkställande utskottets utredning om att ersättningen för min uteblivna medverkan i september kan betraktas som oreglerad. ”Går inte i graven med skammen” Martin Ljung summerar hela tvisten genom Teaterförbundets tidigare bedömning: att Povel Ramels agerande ”har varit påtagligt omdömeslöst och synnerligen kränkande för Martin Ljung...”. – I sitt sista brev till mig skriver Povel: ”Brita hade det slagkraftigaste numret, det var ingen idé att skicka in Martin och Gunwer med sämre material.” Det är detsamma som ett avskedande av oss. – Povel hade ju själv skrivit manus, hans problem att skriva ska inte gå ut över oss. Uppgörelsen angav ju att vi skulle dela speltiden jämlikt.
Men nu vill Ljung helst koncentrera sig på nya mål: – Jag finslipar en show lagom till årtusendeskiftet: ”Med Martin Mot Millennium”. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
 I dag talar de inte med varandra. Martin Ljung: Povel gav mig sparken Ace of Base störst i USA - Ulf Ekberg firar nyår hos Clinton Ekonomisk katastrof för ”Kristina från Duvemåla” Astrid tar över julen: Ny tradition med Pippi, Emil och de andra favoriterna Jan-Olov Andersson om ”Astrid Lindgrens jul”: Minst lika roligt som Kalle Anka
Här är hela chattet med Lasse Åberg Mavericks om sin kärlek till Sverige: ”Blondiner, guldskivor och sköna handskar” Dana tvingades bli hemlig spion. Panflöjtisten berättar om livet efter RumänienROBINSON Nu drar Jerker till Paris . ”Jag kommer inte att visa mig så mycket framöver.” Arkiv Robinson SCHLAGER-SM Billy Butt gör comeback - tar upp kampen mot Bert. Här är alla låtarna i nästa schlager-EM.
Per Gessle och Carola gallrades bort. Schlagerkungar rasar mot juryn.
Carolas och Tommy Körbergs glittriga julshow ”Det ska bli storslaget” Här är änglarna från ”Jullovsmorgon” i SVT. Lyssna på deras hemlighet - bara för barn! Vi testar julmusiken. Carola är bra - men Tracy har känslan.
Allt från multimediachattet med brittiska gruppen Suede
Jan-Olov Andersson har sett nya Bond-filmen  -Idéerna har börjat ta slut, Bond. Se klipp ur ”Världen räcker inte till” och intervjuer. Jan-Olov Andersson: Årets julkalender har en bra idé - men den blir inte klassisk.Klicka och titta - Snabbfråga!  Lyssna på P3:s julkalender med Dilba och Martin Håkan Steen: Vi snackar klockren dagisplåga Lyssan på den
exklusiva unpluggedversionen av "Snöa på" Med Pernilla Wahlgren, Sten Nilsson, Christer Sjögren och Dana Dragomir. Läs om årets stora julkonsertturné. Läs sammandraget av chatten med Petter. Och se hans exklusiva rap för aftonbladet.se. Ace of Base tillbaka efter dödsfall och separationer. Här kan du se deras nya video |
