Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
MÅNDAG 25 OKTOBER 1999
  

SUGNA IGEN 1990 tappade Tomas Adolphson (t h) suget och rörde inte ett instrument på tre år. Men nu är han tillbaka med kollegan Anders Falk och nya albumet ”454”.
Foto: TOMMY MARDELL

Adolphson-Falk gör comeback
Adjö 80-tal och syntsound – nu satsar de på gitarrer
Världen har Simon & Garfunkel. Sverige har Adolphson–Falk.
  På 80-talet sålde de 300 000 skivor. Nu är de tillbaka med ett nytt album: ”454”.
  Trots stora framgångar har de aldrig gett upp sina civila jobb: Tomas Adolphson är civilingenjör och Anders Falk arkitekt.
  
Inom pop- och rockvärlden brukar artister se en ära i att slippa sysselsätta sig med vanliga jobb, att kunna kliva ur 9 till 5-trallen och helt ägna sig åt konsten. Men Adolphson–Falk delar inte den synen.
  – Vi blev popstjärnor vid 30 års ålder och hade redan skaffat oss en tillvaro med jobb, äktenskap och barn. Visst, vi hade kunnat leva enbart på musiken, men jag såg och ser inte mitt civila jobb som nåt neråtköp, det är lika stimulerande som musiken, säger Tomas, som bland annat arbetar med vatten- och miljöfrågor i Ryssland och Baltikum.
  Anders Falk är landskapsarkitekt och ritar parker åt Stockholms stad.

Ekonomiskt oberoende
  
– Det är skönt att inte vara ekonomiskt beroende av musiken. Se på Wille Crafoord som nyss tvingades ställa in en hel turné på grund av bristande publikintresse, vilken fruktansvärd känsla det måste vara, man känner verkligen med honom...
  Adolphson–Falk slog igenom 1981 med singeln ”Blinkar blå”. De tre första albumen – ”Med rymden i blodet”, ”Över tid och rum” och ”I nattens lugn” – sålde alla guld. På dem förenades en traditionell singer/songwriter-tradition med hypermodern elektronik.

Upprepade sig själva
  
Men 1990 tröttnade Tomas. Under tre års tid tog han inte ens i ett instrument.
  – Vi upprepade oss själva. Jag hade verkligen fått nog. Nu känns det kul igen. Det är den enkla förklaringen till att vi är tillbaka, säger han.
  Nya plattan är verkligen ny. Adolphson–Falks varumärke – ett sound byggt på syntar och trummaskiner – är borta. Sättet att skriva låtar känns igen, men ljudbilden melodierna kläs i är en annan. Numera är det i högre grad elgitarrer än syntar som färgar musiken.
  – Vi tar intryck av dagens musik, Radiohead, till exempel. Men den viktigaste inspirationskällan är Mitchell Froom, en producent som bland annat jobbat med Elvis Costello, Crowded House och Suzanne Vega. Just hennes plattor har vi haft som förebilder, säger Anders.
  – Det var viktigt att den här plattan inte skulle bli nån direkt fortsättning på det vi gjorde på 80-talet. Det vi gjorde då var ett litet bidrag till den svenska pophistorien. Men nu ville vi göra nåt helt annat, ställa oss på en annan planhalva, liksom, och visa att man kan ha kul med musik fast man fyllt 50, säger Tomas.

Tore S Börjesson

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
  MER NÖJE