|
Det här borde ha
stannat på tv
scenen Tv-serien må vara en klassiker. Men pjäsen är en besvikelse, som enbart räddas av att Suzanne Reuter efter paus får utlopp för sin komiska begåvning. I 24 tv-avsnitt (med rekordhöga tittarsiffror) och en långfilm har vi lärt känna familjen Svensson.
Men på en scen krävs det lite mer. Framför allt att man tar ut svängarna ordentligt. Lite större gester, lite mer fysisk komik.Pjäsen känns faktiskt lite som en tv-serie som SVT tillfälligt har lånat ut till en kommersiell kanal. För en stor del av pjäsen består av sex, sju minuter långa sketcher, avbrutna av en musiksnutt och att ljuset släcks i salongen. Det hade nästan varit på sin plats, och behövts, lite kul reklamfilmsparodier i scenväxlingarna. För åtminstone i första akten blir det sällan särskilt roligt. Det är småmysigt, för att man gillar rollfigurerna. Men skämten annonseras ofta alldeles för långt i förväg.Handlingen kretsar kring att Gustav har strul på jobbet, att barnen Lina och Max (Maria Simonsson, Gabriel Odenhammar) är på väg att bli vuxna och vill lämna radhuset och kring grannarna (Tomas Norström, Ia Langhammer) som ska gifta sig. Alla skådisar gör ett fullt godkänt jobb, även om en komisk stjärna som Ia Langhammer gott kunde ha fått lite mer att bita i. Riktigt roligt blir det enbart efter paus, i en längre sammanhängande bröllopsscen. Dels gör Leif Andrée entré som en präst, förälskad i Lena. Men framför allt förvandlas äntligen Suzanne Reuters Lena till en fjullfjädrad bitch och Reuter prickar in varje lögn, varje elakhet, med hundraprocentig komisk tajming. Den idylliska tillvaron i radhuset i pjäsen Svensson, Svensson skulle må bra av mer av den varan. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|