Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
FREDAG 24 SEPTEMBER 1999
  

Det här borde ha stannat på tv

RÄDDARE I NÖDEN Maria Simonsons och Ia Langhammer gör bra ifrån sig, men det är främst Suzanne Reuter som ser till att ”Svensson, Svensson” inte blir ett fiasko. Hon är utan tvekan pjäsens stora behållning.
Foto: JOAKIM STRÖMHOLM
”Svensson, Svensson” håller inte för teater-
scenen

Tv-serien må vara en klassiker.
  Men pjäsen är en besvikelse, som enbart räddas av att Suzanne Reuter efter paus får utlopp för sin komiska begåvning.
  I 24 tv-avsnitt (med rekordhöga tittarsiffror) och en långfilm har vi lärt känna familjen Svensson.
2 plus Svensson, Svensson
China-teatern, Stockholm, Manus: Tomas Tivemark, Johan Kindblom, Michael Hjorth. Regi: Mikael Ekman
  
  Smarta, framgångsrika och bitska karriärkvinnan Lena (Suzanne Reuter) som ständigt kör med sin matglade brevbärare till man, Gustav (Allan Svensson). Att detta omaka par inte har begärt skilsmässa för länge sedan har man som tittare liksom inte låtsats om. För alla rollfigurerna har ju haft sin speciella charm, de har spelats av lysande skådespelare och de ständiga upprepningarna av repliker, av människornas sätt att bete sig, är så att säga inbyggt i en sit-com, man ska känna igen sig vecka efter vecka.
  Men på en scen krävs det lite mer.
Framför allt att man tar ut svängarna ordentligt. Lite större gester, lite mer fysisk komik.
  Pjäsen känns faktiskt lite som en tv-serie som SVT tillfälligt har lånat ut till en kommersiell kanal. För en stor del av pjäsen består av sex, sju minuter långa sketcher, avbrutna av en musiksnutt och att ljuset släcks i salongen.
  Det hade nästan varit på sin plats, och behövts, lite kul reklamfilmsparodier i scenväxlingarna.
För åtminstone i första akten blir det sällan särskilt roligt. Det är småmysigt, för att man gillar rollfigurerna. Men skämten annonseras ofta alldeles för långt i förväg.
  Handlingen kretsar kring att Gustav har strul på jobbet, att barnen Lina och Max (Maria Simonsson, Gabriel Odenhammar) är på väg att bli vuxna och vill lämna radhuset och kring grannarna (Tomas Norström, Ia Langhammer) som ska gifta sig.
  Alla skådisar gör ett fullt godkänt jobb, även om en komisk stjärna som Ia Langhammer gott kunde ha fått lite mer att bita i.
  Riktigt roligt blir det enbart efter paus, i en längre sammanhängande bröllopsscen.
Text: Jan-Olov Andersson   Dels gör Leif Andrée entré som en präst, förälskad i Lena. Men framför allt förvandlas äntligen Suzanne Reuters Lena till en fjullfjädrad bitch och Reuter prickar in varje lögn, varje elakhet, med hundraprocentig komisk tajming.
  Den idylliska tillvaron i radhuset i pjäsen ”Svensson, Svensson” skulle må bra av mer av den varan.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
  MER NÖJE