Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TORSDAG 17 JUNI 1999
  

Lasse Anrell: Starkt men utan magi

STILL GOING STRONG Luciano Pavarotti sjunger så som ingen tenor brukar klara vid 63 års ålder, och har all känslighet i rösten kvar. Men det var något som inte stämde vid konserten på Stadion i Stockholm i går.
Foto: BJÖRN LINDAHL


Text: Lasse Anrell Det är ett vemodigt farväl Luciano Pavarotti tar av sin svenska publik.
Vemodigt därför att han med stor sannolikhet aldrig mer kommer att sjunga här.
Vemodigt därför att Pavarotti inte är så bra som han brukar vara.
  
Det är inte så att Pavarotti är dålig. Långt därifrån. Han är fortfarande världens bästa operasångare och jämfört med det mesta som staplas upp på scener runt om i världen för att sjunga operaarior är Pavarotti i en egen klass.
  Men jämfört med hur jag sett honom tidigare saknas något; det blir aldrig magi.

Luciano Pavarotti
Plats
: Stadion, Stockholm.
Publik: 19 000.
Längd: Två timmar.
  Aldrig den riktiga Pavarottimagin som får kvinnor att gråta i bänkraderna – så som man sett i tv-reklamen, i går grät ingen, åtminstone inte av rätt skäl – och män att vråla ut sin besatthet efter numren.
  S å b r a blir det aldrig. S å b r a blir aldrig Pavarotti den här kvällen.
  Det är något som inte stämmer.
Kanske är det platsen, arenan, publiken. 19 000 har betalat svindyrt, min biljett kostade 995 spänn och den publik som betalar såna priser är sällan riktigt hängiven – annat än åt möjligheten att kunna säga att den varit där; att den begapat spektaklet.

Delad parkett
  
Jag såg Pavarotti för två veckor sen i Italien och då var man smarta nog att dela upp parketten i en svindyr halva och i en ståplatshalva med anständiga priser.
  Resultatet: ett osannolikt drag. Ståplatspubliken gav tillbaka energi till Pavan som tackade med att skapa magi i vartenda nummer. Sittplatspubliken gav mest ifrån sig pengar och mondäna stön.
  Där som här.
  På Stadion kom det enda draget från portalerna i arenans murar och möjligen i de gamla resterna av Ian Wachtmeisters partikompisar som flitigt luftade galoscherna på parkett.
Kanske var det ljudet. Lite spetsigt, lite burkigt mikrofonljud. Inte världsklass, tyvärr, som i Italien.
Kanske var det Pavarotti själv.
  Rösten var inte i bästa trim. Under numren från ”Trubaduren” i första akten - i väntan på det berömda höga c-et i ”Strettan” – harklade han sig till och med fullt hörbart.

All känslighet kvar
  
Och några höjdtoner pressades senare fram med lätt ansträngt svaj.
  Men det är inget märkvärdigt. Pavan är 63 år och då har de flesta tenorer slutat sjunga. Och de som fortfarande sjunger svajar med rösten på direkt sjösjukenivå.
  Pavarotti kan däremot skryta över att han har kvar all sin känslighet. När han sjunger ”E lucevan le stelle” ur Puccinis ”Tosca” är det precis så där bra som bara han kan göra det – de lågmälda partierna framkallar rysningar av välbehag och diverse andra känslor hos lyssnaren. Världsklass.
  Och i avslutande extranumret ”O sole mio” förmår han lyfta den utslitna slagdängan till ett stycke stort italiensk epos.
  Men riktigt magi blir det inte. Inte den där italienska bella notte som man förväntar sig av en Pavarotti-konsert. Inte det där när han flyttar en bit av Italien till det kalla Norden.
  Jag har sett Pavarotti ungefär tio gånger. Det här var den klart sämsta. Ett trist slut.

[email protected]


Pavarotti avslutade kvällen med ricottaost och körsbär på italiensk restaurang
Konserten räckte inte.
  Pavarotti stämde upp i en bit ur ”Carmen” när förrätten serverades på restaurang Serwito i natt.
  
Publiken stod upp och och applåderade när sluttonerna ur ”Sole mio” försvunnit ut i Stockholmsnatten.
  Det var också en påtagligt nöjd supertenor som pustade ut efter Stadionkonserten på den italienska restaurangen Serwito på Regeringsgatan i Stockholm. Han hade slängt av sig smokingen och bar i stället vita träningsbyxor, stor rosa skjorta och den obligatoriska färgglada halsduken.
  De cirka femtio gästerna mötte honom med applåder när han steg på restaurangen vid 23-tiden.
  Luciano Pavarotti hade två damer till bordet, flickvännen Nicoletta och den italienska ambassadörens fru Monica Quaroni.
  Sällskapet bjöds på en italiensk fyrarättermiddag med champagne och vin. Förrätten bestod av ricottaost med körsbär i balsamvinäger. Pavarotti var onekligen nöjd med maten för han stämde plötsligt upp i några fraser ur operan ”Carmen”. Sedan följde en färsk pastakaramell fylld med spenat och grönsaker. Till huvudrätt fick tenoren kökets egna havskräftor, gratinerad kalv och klyftpotatis. Parfait och jordgubbar fick avsluta middagen vid ett-tiden på natten. I dag reser Pavarotti till London för att sjunga med de tre kvinnliga sopranerna Katheline Casselo, Chyntia Lorens och Kallen Esperial.

[email protected]

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
  MER NÖJE