|
|
|
|
|
”Jag har levt med Kristina så länge”
 Hur känns det
Anders Ekborg, Karl-Oskar i ”Kristina från Duvemåla”, som spelas för allra sista gången på lördag.
– Det känns väldigt märkligt. Jag kan inte fatta att det är över. Det är som att gå ut skolan, något man har taget för givet är plötsligt slut. Jag har levt med Kristina så länge. Vi hade premiär den sjunde oktober 1995.
Du har fått vara med och skapa svensk musikalhistoria.– Ja, det har varit fantastiskt. Ett privilegium som jag aldrig kommer att få vara med om igen i livet. Det är både väldigt sorgligt och lite skönt att det är sista föreställningen. Men samtidigt tror jag inte att Kristina är slut för min del.
I vilken form kommer du att fortsätta?– Med konserter eller kanske en uppsättning av Kristina i något annat land. Broadway vore förstås drömmen.
Kommer ni att ha någon avskedsfest?–Ja, det blir en jättestor fest efter sista föreställningen.
Vad kommer du att sakna mest?– Hela familjen, vi har ju blivit som en familj med Björn och Benny och alla andra.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?– Att jag får vara frisk till sista föreställningen. Tänk om jag gick och bröt benet nu, det vore katastrof! Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
