Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TORSDAG 10 JUNI 1999
  

– Vi ville alltid vara värst


En gång i tiden var Steven Tyler och hans Aerosmith ett av rockens värsta röjargäng. Men i dag är han nykter, betydligt stillsammare och redo för kvällens konsert.
Foto: AP

Aerosmiths sångare Steven Tyler inför kvällens konsert
Steven Tylers bruks-
anvisning till klassisk vandalisering av hotellrum...
  1) Sparka in tv-rutan.
2) Gör kaffeved av all övrig inredning och stoppa in rubbet i tv-apparaten.
  – En av våra vildaste kvällar, säger han.
Hårdsvängande brutal boogie i tre decennier. Det är Aerosmith.
  Via en kvartett album mellan 1973–76 – ”Aerosmith”, ”Get your wings”, ”Toys in the attic” och ”Rocks” – blev Steven Tyler och kompani USA:s populäraste hårdrockband. Inget fotbollsstadium var för stort.
  Emellertid. Redan i slutet av decenniet hade de gått ner sig på en en cocktail av droger, alkohol och ständiga turnéer. Ingen trodde på ett andra kapitel i framgångssagan.
  De hade fel. Med albumet ”Permanent vacation” från 1987 var Aerosmith tillbaka och, ja, snart större än aldrig förr. Dessutom spiknyktra...
  I dag i Globen inleds 1999 års Europaturné.
   Att turnera nu jämfört med på 70-talet, jag antar att skillnaden är stor?
  – Nja, på den tiden brukade vi köra sex månader i sträck: tre shower, en vilodag, två shower en vilodag... Allt blev ett förvirrat kaos. Numera lägger vi in en vilodag efter varje show. Det gör det lite lättare. Men det är fortfarande förvirrat, tänk dig själv, upp på scen var och var-annan kväll inför 20 000 personer, ett enda långt party...
   Stones gjorde ett gig här i Sverige för några år sen och Keith Richards ropade till publiken: ”Hello Finland!”...
  – Hehehe. Jag känner igen känslan, absolut, efter ett tag vet man inte var i helvete man är nånstans...
   Eftersom du sjunger om det i ”Love in an elevator”, har du personligen haft sex i en hiss?
  – Oh, yeah! Har inte du?
   Nej. Tyvärr.
  – Men när du står i en hiss, då tänker du på det, eller hur? En vacker flicka kommer in och du knullar henne i dina tankar. Hey! Du lurar inte mig, grabben.
   Låt oss byta ämne.
  – OK.
   Ni levde rätt hårt på turnéerna på 70-talet...
  – Verkligen. Det föll sig naturligt. Vad ska man göra efter giget, gå hem till hotellet och lägga sig tidigt? Knappast. Vi var ett gäng unga grabbar, vi hade aldrig varit i Japan, Finland, Stockholm... Vi ville se och göra allt. Självklart gick vi ut och blev höga och hängde med folket.
   The Who och Led Zeppelin är två band som på 70-talet drog fram som tredje världskriget. Var ni i deras division?
  – Ja. Det var som en sport. Vi läste i tidningen om nåt de gjort, kanske att de slagit sönder några tv-apparater eller nåt. Då ville vi kontra och tände eld på ett hotellrum... Att vara värst, det var det det handlade om.
   Vad är det vildaste ni gjort?
  – Hmm... Jag vet inte, men kanske när vi sparkade sönder rutan och tog bort bakhöljet på en tv-apparat och därpå slog hotellrummets inredning i småbitar, med målet att få in allt i tv:n. Den grejen gjorde vi ihop med Ariel Bender, gitarristen i Mott The Hoople.
   Får vi höra några av era udda pärlor i Globen?
  – Va fan, alla vill höra samma gamla låtar. Ibland kör vi nån av våra egna favoriter, som ”Sick as a dog” eller ”Nobody's fault” och publiken fattar ingenting. Folk vill höra hitsen: ”Angel”, ”Dude (looks like a lady)”, ”Sweet emotion”, ”Dream on”, ”Cryin'”... Men då och då stoppar vi in lite udda låtar: ”Sick as a dog”, ”One way street”, ”Young lust”...
   Finns det en liten chans att jag får höra min favorit: ”Nobody's fault”?
  – Chansen finns, absolut.
   När återvänder ni till studion?
  – Vi var där i går och spelade in en ny version av ”Sweet emotion”. Den ska bli en del av soundtracket till vinter-OS i Salt Lake City 2002.
   Ni är med i Elmore Leonards nya bok: ”Be cool”. Blytungt!
  – Tycker jag med. Han är ett stort fan. När vi spelade i Michigan kom han och såg oss. Efteråt bjöd han hem oss till sitt hus. Vi spelade tennis, hängde vid poolen och han och hans fru bjöd på en makalös middag. Han berättade om boken han höll på att skriva, att vi var med i den. Elmore Leonard är en fantastisk författare. Han skrev ”Get shorty”, som också blev en jäkla bra film med John Travolta i huvudrollen.

tore.borjesson@aftonbladet.se

I England blev det ingen spelning
LONDON. Aerosmith tvingades i sista sekunden ställa in en spelning på varuhuset Harrods i London i tisdags – eftersom de glömt söka arbetstillstånd.
  Meningen var att den amerikanska rockgruppen skulle spela på ett kalas som Harrods-bossen Mohammed Al Fayed ordnade för sin dotter. Men utan giltigt arbetstillstånd hade Aerosmith äventyrat sin ”riktiga” show på Wembley i London den 26 juni. Därför valde bandet att avstå från Harrods-konserten.

anders-hvidfeldt@aftonbladet.se

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
  MER NÖJE