|
|
Charlotte
blir inget
ABBA-
fenomen
JERSUSALEM. Blir du en ny Agneta nu, skriker en brittisk reporter på den tumultartade presskonferensen efter Charlotte Nilssons eurovision-vinst i Jerusalem.
Det blir hon såklart inte.
Men med begåvade medarbetare och en stor portion tur kan småländskan få en hygglig karriär på den internationella popscenen.
Det finns ju inget givet samband mellan en seger i den här egendomliga tävlingen och stora framgångar.
Tvärtom har det väl det senaste decenniet snarast varit regel att eurovision-vinnarna faller i glömska samtidigt som rösterna är räknade och pokalen utdelad.
Den där väna irländskan som sövde oss i Oslo för tre år sedan är det såvitt jag vet bara de mest inbitna pojkarna fanklubben som kommer ihåg namnet på.
Om Charlotte Nilsson har större möjligheter än någon annan att använda triumfen som avfyrningsramp är inte alldeles lätt att uttala sig om.
Något nytt Abba-fenomen blir hon inte. Den sortens kvalieter besitter människan helt enkelt inte.
Men i divisionen under Elitserien skulle den nyblivna europamästarinnan eventuellt kunna vara med och konkurrera.
Om hon lyckas knyta till sig kompositörer som kan förse henne med ett slagfärdigt och tidsenligt låtmaterial.
Om den som ska stå för lanseringen är beredd att satsa de våldsamma summor pengar som krävs för att göra sig sedd och hörd i dag.
Och om hon har tur.
Det blir svårt, den saken är klar. Hoppas Nilsson är införstådd med det och inte blir för besviken om hon få nöja sig med dansbandsgalor på Kupolen i Borlänge även i framtiden.
Förstår fortfarande
inte hur ni kunde rösta på det fullständigt urusla bidraget från Bosnien.
Förklaring, tack.
Med ett dygns perspektiv
känns tjafset om P3:s hållning till Take me to your heaven rätt fånigt. En radiokanal måste rimligen få välja sin musikaliska profil den vill.
Jag ber om ursäkt för att jag rycktes med i den allmänna upphetsningen i lördags.
Black Sabbath
är roligare än vanlig sabbath...
Turistguiderna påstår
att det var här i Jerusalem Abraham blev uppmanad att offra sin son till Gud.
En ren lögn.
Alla som hört Dylans Highway 61 revisited vet ju hur det egentligen gick till:
God said to Abraham: Kill me a son.
Abe said: What, you must be putting me on.
God said: No.
Abe said: What?
God said: You can do what you want here, but next time you see me you better run.
Abe said: Well, where do you want this killing done?
God said: Out on highway 61.
Det är första versen, en av de tuffaste som någonsin skrivit.
Slår på hotell-TV:n
och får se en entimmeslång intervju med Jerry Lee Lewis på nån lokal musikkanal.
Och nu ska man hem till ZTV.
Vad kul.
Orsaker till extas
Nomads
Big sound 2000 (cd/White jazz/House of kicks)
Robyn
My truth (cd/BMG)
Ron Sexsmith
Whereabouts (cd/Interscope/Universal)
Willy DeVille
Gypsy deck of hearts (cd-spår/Warner)
Orsaker till extas
Vill du skriva till Per Bjurman?
|
|