|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
|
|
|
Ruinerade
I dag slår skattesmällar flera bandmedlemmars ekonomi i spillror. Jag får leva på existensminimum, säger keyboardisten Mic Michaeli. Europe var den svenska musikindustrins stora flaggskepp i mitten av 80-talet. Med melodiös hårdrock som adelsmärke erövrades Sverige, Japan och så småningom Europa. Men det var syntslingan i The final countdown som fick världen att slutgiltigt kapitulera för Europe. Låten klättrade upp på första plats på den amerikanska topplistan 1986 och gav stockholmskillarna superstjärnestatus. Miljonerna rasslade in. Följde rådet Kontrakt signerades i rask takt utan att killarna kontrollerade det finstilta särskilt noga. Skatterådgivare uppmanade Joey Tempest, Mic Michaeli, Ian Haugland, John Levén och Kee Marcello att flytta till skatteparadiset Turk and Caicos i Västindien. Och killarna följde rådet. Vi hade ingen koll alls på det ekonomiska. Vi var över huvud taget inte intresserade av det, berättar Mic Michael i tv-producenten Hannes Råstams dokumentär Musikindustrin som sändes i SVT i går. Beslutet skulle visa sig vara ödesdigert. Redan 1988 började svenska skattemyndigheter intressera sig för Europe. Och nu, sju år efter bandets splittring, är skatteskulderna det mest kännbara minnet av Europe-tiden för gruppens medlemmar. Både länsrätten och kammarrätten har slagit fast att mångmiljonskulden till staten måste betalas. Besluten har överklagats i högsta instans, men för sju månader sedan fastslogs domen av Regeringsrätten. Sångaren Joey Tempest, som i dag är soloartist och bosatt i det skattemässigt förmånliga landet Irland, är i dag skyldig svenska staten cirka 2,1 miljoner kronor. Övriga medlemmars skuld uppgår sammanlagt till drygt 6 miljoner kronor. En ekonomisk katastrof för flera av killarna, som inte kommit i närheten av Europes framgångar efter splittringen. Inga pengar Med jämna mellanrum har det dimpit ner inbetalningskort i brevlådan. Det har nästan varit humoristiskt att se. Tänk, 1,7 miljoner på ett vanligt inbetalningskort. Jag har inte de pengarna så för mig innebär det att jag får leva på existensminimum en tid. Sen avskrivs förhoppningsvis ärendet om några år, berättar Mic Michaeli i programmet. |
|