’Svenska’ Antique:
21.00 i kväll smäller det.
Eurovision Song Contest 2001 avgörs inför 38 000 galna danskar på Parken i Köpenhamn – och flera hundra miljoner tv-tittare runt om i Europa.
Aftonbladets Per Bjurman har betygsatt alla 23 bidragen
|
De svenska färgerna försvaras som bekant av Friends. Och deras ”Listen to your heartbeat” hör till de mest segertippade bidragen.
Når den blågula kvintetten ända fram?
Eller drar det andra ”svenska” tävlingsbidraget längsta strået? Dansduon Antique tävlar ju för Grekland och även deras ”Die for you” betraktas som mycket het vinnarkandidat.
Vid midnatt vet vi.
Aftonbladets Per Bjurman har under den gångna veckan följt de intensiva repetitionerna i Köpenhamn och sätter här plus på samtliga 23 bidrag.
Foto: URBAN ANDERSSON OCH BJÖRN LINDAHL
1. Holland
Michelle – ”Out on my own”
Så här går det om man legaliserar coffee shops. Då får man artister som sitter ner på scenen och tror att de är Enya. Ja, unga Michelle är alltså ett barfotabarn med förkärlek för new age-flum och svepande epik. Mycket olyckligt. Låten har en refräng med hyggligt tryck i, men känns i övrigt för skissartad.
2. Island
Two Tricky –
”Angel”
Trist för islänningarna att första intrycket betyder så mycket i de här sammanhanget. ”Angel” låter som en småläcker Backstreet Boys-hit – efter tre–fyra genomlyssningar. Men först då. Första gången fäster den inte alls. Refrängen är lite tam och odynamisk. Kanske kan den tvålfagra duon ändå sno en del unga röster.
3. Bosnien
Nino Prses – ”Hano”
I hård konkurrens tävlingens mest kalkonartade bidrag. Nino är ett slags allvarligt menad Ali G-figur på förvirrad kryssning mellan balkansk folklore, europop och ambient muzak. Han har inte en aning om vad han gör. Men gör det med största möjliga inlevelse. Enastående!
3. Norge
Haldor Laegereid – ”On my own”
Dags för reality-check i västerled. Norrmännen tror på fullt allvar att den här musikalversionen av Michael Bolton kan vinna. I själva verket finns risken att Kristian Luuk-kopian Haldor – med sitt groteska gapande, sitt inställsamma flinande och sin fåniga mikrofonteknik – tar Norge ur tävlingen. Jan Teigen, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
5. Israel
Tal Sondak – ”Ein Davar”
I år kan de konservativa skäggen hemma i det heliga landet sova lugnt. Efter år av roliga utmaningar – minns transsexuella Dana International, minns de fredsivrande hedonisterna i Globen ifjol – skickar Israel en präktig traditionalist med en sång som låter som ett vykort från Jerusalem ser ut. Habilt – och jättetråkigt.
6. Ryssland
Mumiy Troll – ”Lady Alpine blue”
De ryska mumintrollen kommer från den länge helt isolerade staden Vladivostok. Det hörs. ”Lady Alpine blue” låter som britpop tolkad av rymdmänniskor. Fullständigt bisarrt. Att sångaren Illia Lagoutenko är en charmig kuf som vunnit kultstatus under veckan lär inte hjälpa.
7. Sverige
Friends – ”Listen to your heartbeat”
Sveriges femte Eurovision-vinnare? Många tror det. Inte ens Charlotte Nilsson var så segertippad i Israel som Friends är här. Segervapnet består främst i en refräng som verkligen griper tag – och i väldigt påtagliga Abba-vibbar. Dessutom har Kim och Nina sett alltmer inspirerade ut ju närmare sändningen vi kommit. Det kan bli blå-gul fest ikväll.
8. Litauen
Skamp – ”You got style”
Skamp låter som namnet på en könssjukdom. Tyvärr väcker musiken ungefär samma slags associationer. Jag antar att den bortkomna stackars trion försöker göra modern danspop, men det blir bara fel. Fullständigt fel. Rap-partiet i mitten är närmast en tragedi. ”You got style”, tjatar sångerskan Erica Jennings i den hopplösa refrängen. Synd jag inte kan säga detsamma.
9. Lettland
Arnis Mednis – ”Too much”
De säger att Arnis Mednis står ut. Det gör en mögelfläck på en limpa också. Att följa upp Brainstorms stilfulla popsuccé med den här stelbensoperade Drängarna-fusionen av folkmusik och nåt som antagligen ska föreställa eurotechno... ja, man blir generad. Too much indeed.
10. Kroatien
Vanna – ”Strings of my heart”
Börjar som bombastisk, typisk stor-kroatisk ballad, men förvandlas sedan till klassiskt svängig schlager – med moderna beats. Skulle kunna haft en chans, om stackars Vanna inte varit en så miserabel sångerska. Hon har knappt prickat in en enda ton under hela veckan. Kan sluta i katastrof inför storpubliken.
11. Portugal
MTM – ”The only way”
Portugiserna tror på Olsen Brothers-effekten och tävlar med två förment mysiga gubbar – en svart och en vit. De ska förmedla distingerad Medelhavscharm. Är det tänkt. Men de väcker bara löje. Detsamma gäller låten, eller vad man ska kalla den. Häpnadsväckande blek.
12. Irland
Gary O’ Shaughnessy – ”Without your love”
Nämen, vilken sensation. Ytterligare en ”duktig”, liderlig smörsångare i ytterligare en storslagen, sentimental powerballad. Hur många såna här klåpare finns det egentligen på den där ön? Tyvärr är de alltid farliga, men jag hoppas och tror att just den här skönanden är för töntig och fyrkantig för att nå fram.
13. Spanien
David Civera – ”Dile que la quiero”
Småsvängigt, Ricky Martin-kolorerat stycke fjolldisco framfört av startfältets mest inställsamme sångare. Kolla flinet. Man rodnar. Refrängen låter som en enda lång hyllning till svenske schlagerkungen Dille Diedricson. Annars är det för mycket dussinvara över låten för att den ska kunna utmana.
14. Frankrike
Natasha St-Pier –”Ja n’ai que mon ame”
Varning! Om någon kan snuva de svenska deltagarna på segern är det förmodligen den här unga Celine Dion-kopian. Det sägs att låten saknar refräng, men det kompenseras med skönhet, kraft och elegans. Natasha St-Pier har dessutom karisma och går antagligen rätt igenom de europeiska tv-rutorna. Het.
15. Turkiet
Sedat Yüce –
”Sevegiliye son”
Smäktande turkisk strandraggarballad. Till att börja med. Sen visar det sig snabbt att kompositören försökt skriva sju låtar på en gång och upplevelsen blir ungefär densamma som i berg-och-dalbanan på Tivoli här om natten. Försöket att väva in några slags klassiska toner i mitten är riktigt ruttet. Synd på en så pass lovande inledning.
16. Storbritannien
Lindsay Dracass – ”No dream impossible”
Britterna säger själva att detta är deras sämsta bidrag genom tiderna – och ni kan vara säkra på att stackars Lindsay, blott 16 år, fått höra det. Tyvärr kan jag inte annat än hålla med. Låten är ett enda stort fel, med starkare verser än refräng, och lilla fröken själv kan inte sjunga. Tar hon de där höga tonerna i slutet finns risken att det omtalade taket över Parken rasar in.
17. Slovenien
Nusa Derenda – ”Energy”
Passande titel. Det är gott om energi i den här dramatiska, temperamentsfyllda och melodiskt drivna rockdiscorökaren. Kan bli väldigt farlig, särskilt som detta också är en dam med krut i pipan. Talar emot gör möjligen den kyliga och könlösa utstrålningen, men den har hon i slutet av repetitionsveckan jobbat hårt med.
18. Polen
Piasek – ”2 long”
Min främsta dark horse. Det doftar både Tamla Motown och tidig George Michael om den glade polackens roliga, svängiga, livsbejakande popdänga. Hör bara det festliga blåsarret...det är sånt som får till och med mig att vilja dansa. Piasek har också beskrivits som årets svar på Brainstorm-hunken Reynard Cowper och lär därmed plocka kvinnliga röster.
19. Tyskland
Michelle – ”Wer liebe lebt”
Och tyskarna som brukar ha så mycket humor och distans. Nu tävlar de med ett pretentiöst silikonmonster som gapar sig igenom en trälig dussinballad. Kanske borde startfältets andra Michelle ha gjort några implantat i halsen också, när hon ändå var i farten. Det låter förfärligt illa när hon lägger i de högre växlarna.
20. Estland
Tanel Padar & Dave Benton – ”Everybody”
Det baltiska fiaskot fullbordas av en svart-vit duo som, helt halsbrytande, kastar sig mellan Gloria Estefans ”Do the conga” och horribel rap som mest låter som sån militärisk call-and-response amerikanska marinkårssoldater ägnar sig åt under språngmarscher. Charmigt, säger somliga. Befängt, säger jag.
21. Malta
Fabrizio Faniello – ”Another summer night”
Sololja och sangria, grisfest och badboll. Ja, här snackar vi Medelhavsschlager så det bara stänker om det. Lät rätt klen i början, men har vuxit och framstår nu, i all soligt insmickrande svängighet, som en liten smygare. Att lille Fabrizio är startfältets meste fjolla gör inte saken sämre – inte i den här tävlingen.
22. Grekland
Antique – ”Die for you”
Min favorit. Jag vet inte om svenska Anitque kommer att räcka fram, men jag vet att de är i besittning av årets bästa låt. Dels har den en både effektiv och, faktiskt, originell melodi. Dels balanserar den otroligt elegant mellan det traditionellt grekiska och modern, raffinerad popestetik. Blir definitivt en hit. Ikväll får vi se. Hoppas, hoppas...
23. Danmark
Rollo & King – ”Never ever let you go”
Usch. Jag tycker genuint illa om den här hurtiga och klämkäcka Lotta Engberg-parafrasen. Den lyckas sammanfatta allt det outhärdliga i myten om det gemytligt danska. Men ”hemmalaget” kommer att få ett mäktig publikstöd på Parken och risken finns att tv-publiken låter sig påverkas av det. En mardröm.
Publicerad: LÖRDAG 12 MAJ 2001