|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Helt lysande
boogie men
sömniga solon
![]() ![]() Little Feat Plats: KB, Malmö. Publik: 350. Längd: Två timmar. Bäst: Det är grym kräm i Shake me up. Sämst: Bassolon är som bekant alltid sämst. Fråga: Är det Karin Glenmark på sång? MALMÖ. En guppig färd mellan lysande gitarrboogie och segt solande bluesfunk. Little Feat lyckas bara damma av delar av sin repertoar. Det är över 30 år sedan de bildades och över 20 sedan stjärnan Lowell George dog, men keyboardisten Bill Payne och gitarristen Paul Barrère kämpar vidare med sitt Little Feat. Detta Los Angeles-band som på 70-talet blev ett av de stora med sin slipade, virtuosa bluesrockvariant. Dagens Little Feat låter som om de slutade köpa skivor 1979 och ser ut som om de slutade köpa kläder och instrument sisådär tio år senare. Jag antar att det är en annan grej om man var med då. Själv har jag gjort mina försök med bandets plattor först på senare år utan att riktigt förstå, och lyckas inte konvertera i kväll heller. Trots att det bitvis svänger alldeles förträffligt. Från nyss släppta albumet Chinese worksongs hämtar de en riktigt lödig tolkning av The Bands Rag mama rag och i Shake me up bjuder Barrère och Fred Tackett på en långlång duell av finstilt Stratocaster-plockande som faktiskt är njutning hela vägen. Men trots att även övriga musiker visar upp en smakfullhet som exempelvis Steve Lukather och hans Toto-klantar aldrig skulle kunna lära sig stava till blir det generösa solandet emellanåt ändå ganska sömndrivande. Särskilt då det levereras i stelbenta funkbluesnummer som Dixie chicken, där tiden inte varit överdrivet nådig. En berg-och-dalbanespelning, verkligen. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
SCEN
FILM TV-SÅPA POPSOMMAR 2000 TÄVLA
WEBB-TV ROBINSON VILLA MEDUSA MP3-SPECIAL |