|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
![]() ![]()
Tina TurnerPlats: Parken, Köpenhamn. Publik: 40 000. Längd: Två timmar. Bäst: Hon är väldigt charmig under allsångsorgien i Whats love got to do with it. Sämst: Addicted to love låter fasansfull. Fråga: Hur många avskedsturnéer har Tina Turner gjort nu? KÖPENHAMN. Jodå, det blir kul i Göteborg i morgon. Tanten är i fin form. Så fin att man nästan glömmer hur hemsk den där övergödda workout-rocken från åttiotalet egentligen låter... Det är bara fyra år sedan Tina Turner gjorde sin senaste avskedsturné. Nu gör hon en igen. Och världen över går fansen återigen man ur huse för att se rockmormor en allra sista gång. Ingen dum affärsidé hon kommit på... I morgon är det Göteborgs tur att ta ännu ett farväl på ett utsålt Ullevi. Det blir roligt, kan jag meddela efter gårdagskvällens Skandinavien-premiär på ett lika utsålt Parken i Köpenhamn. Hon kommer till oss med en fartfylld och händelserik show den här gången, laddad med spektakulära effekter, snygg ljusshow, påkostad dekor och riktaliga, flashiga dansnummer.Greppet att bygga hela föreställningen som ett slags resa genom karriären, med berömda videoshots från förr på jättelika skärmar i fonden, må vara snodd rakt av från Chers turné förra hösten, men än sen den fungerar bra. Jag tycker också att själva grundtonen känns mer utåtriktad än -96. Grand Old Tina är lite öppnare, vill kommunicera mer, verkar mer avslappnad. Som i allsångsavsnittet av Whats love got to with it. Där blir den ibland något stela amerikanskan plötsligt en rivig och charmig lekledare. Kort sagt: Det är rätt underhållande att se. Sen är det musikupplevelsen då. Den är milt uttryckt kluven. Delar kan absolut få passera som catchy och småtrevlig underhållningsmusik. Några av de soulklassiker hon plockat fram, till exempel Lets stay together, låter rent av riktigt bra. Poänglösa kanske, men bra. Men ta We dont need another hero. Eller Addicted to love. Eller fläskversionen av Try a little tenderness. Det känns inte speciellt originellt att dra ytterligare en vals om det motbjudande i åttiotalssoundet, men jag är ledsen. De där syntmattorna, de där blöta trummorna, de där Huey Lewis-gitarrerna... det låter så jävligt att jag nästan vill klappa till de bänkgrannar som sitter och ler så debilt till skiten.Att man ändå går hem genom den ljumma danska natten och tycker att man varit med om nånting rätt hyfsat vittnar väl, om något, om det stora underhållningsvärdet i scenshowen. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
![]()
FILM TÄVLA
RÖSTA Läsartoppen Rösta fram sommarens bästa låt WEBB-TV ÅRETS DANSBANDSSTJÄRNOR ROBINSON MP3-SPECIAL |