|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Pet Shop BoysPlats: Mariebergsskogen, Karlstad. Publik: Cirka 7 000. Längd: 95 minuter. Bäst: New York city boy och Being boring. Sämst: Domino dancing. Fråga: Borde inte Chris Lowe hålla sig borta från mikrofonen? KARLSTAD. Enkelt och anspråkslöst och bättre än på länge. Pet Shop Boys tajtar till sin show, späckar med hits och når ovanligt nära kärnan i sin pop. Duon Chris Lowe och Neil Tennant är ett av de senaste 15 årens bästa och mest inflytelserika popband. Dessutom en visserligen sparsmakad men ofta hyllad liveakt, inte minst tack vare sin utvecklade allergi mot rockens konventioner. På senare år har de emellertid imponerat föga på scen. Senast på Globen i Stockholm i vintras utlovades den häftigaste showen i historien men trots en hyfsad slutspurt blev det faktiskt en ganska segdragen afton. Här, som huvudnummer på Barncancerfondens vällovliga festival Jag vill bli stor, är showen både lite enklare och kortare. Men det visar sig vara en fördel. Vi får en nämligen ökad koncentration av hits, vi slipper den temposänkande pausen och de nya filmcollagen på backdropen är klart intressantare än de visuella effekter som bjöds senast. Pet Shop Boys har en percussionist och en keyboardspelare bakom nämnda backdrop och framför den en färgad kör- och danstrio bestående av en skönsjungande dam och två trivselmulliga gossar i sjömanskostym. Det är enkelt och effektivt, knappast klockrent i vare sig den lite forcerade Rent eller den jämförelsevis bleka Domino dancing, men desto mer sprudlande i discobomben New York city boy, ståtliga Its a sin och bitterljuva Being boring. I den sistnämnda sjunger Tennant we were never being boring. I kväll har han, för första gången på länge, täckning för de orden. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
FILM RÖSTA Läsartoppen Rösta fram sommarens bästa låt
ROBINSON
CD-SPECIAL MP3-SPECIAL TÄVLA |