|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
![]() Ulf Lundell Plats: Tjolöholms slott, Kungsbacka. Publik: 4 000. Längd: 2 timmar och 45 minuter. Bäst: Snön faller, Hon gör mig galen och Älskling. Sämst: Slugger-partiet. Fråga: Kan inte jag få vara med och göra låtlista nån gång? Jävlar vad bra det skulle bli.... TJOLÖHOLM. I tre låtar vill han fortfarande vara stökig slugger. Men därutöver lägger Ulf Lundell uteslutande tyngdpunkten på melodierna, nyanserna och det upprymt optimistiska den här gången. Därför är detta den 50-årige ikonens mest sevärda liveshow på flera år. Ni vet hur det varit med den här mannens skivor och konserter de senaste åren. Hårt, larmigt, brötigt och otillgängligt Kul ett tag om inte annat som ren provokation. Men nyhetens behag har snabbt ersatts av leda, särskilt som Lundell och hans kompband aldrig lyckats övervinna sin oförmåga att skapa den typ av sväng förebilderna alltid piskat upp även i sina mest besinningslösa utbrott. Ytterligare en resa längs den rostiga rälsen hade förmodligen slutat i en rejäl urspårning. Men tonen från nya singeln, Om sommaren, går igen i den här föreställningen. Det är en glad och öppen show. Man får luft och kan andas på en Lundell-konsert igen.De sidor som alltid varit mannens starka accentueras äntligen ordentligt. I musikalisk mening alltså melodierna och nyanserna, och andligen det där optimistiska, livsbejakande och extatiska, som ofta tar sig uttryck i att han ber någon kvinna ta på sig sin vackraste klänning till kvällen. Vid ett ett tillfälle får båda keyboardisterna Robert Qwarforth och min favorit David Nyström visserligen gå av scenen och så kommer det tre såna där murriga boogiesmockor à la Slugger och Fanzine. Tyvärr låter det lika trist som förra året och sekvensen blir därför kvällens enda och högst onödiga svacka. Resten av repertoaren består nästan uteslutande av ljusglimtar. Jo, faktiskt. Jag minns särskilt den upplyftande svit som inleder mäktiga Chans, Om sommaren och Folket bygger landet en rak och snygg Snön faller, den lap steele-färgade versionen av Rom i regnet, vackra nyheten Jimmy Roger (eller är det Jolly Roger?), fantastiska Älskling, allsångsrusiga Hon gör mig galen och avslutande Slugger, som paradoxalt nog presenteras i en värdig och majestätisk tappning. Sägas ska också att bandet utöver Janne Bark helt nytt är det spänstigaste och roligaste 50-åringen haft med sig sedan början av 90-talet. Jag vet att många börjat misströsta.
I år är det roligt att se Ulf Lundell. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
CD-SPECIAL NÖJE Läsartoppen Rösta fram sommarens bästa låt
ROBINSON
MP3-SPECIAL TÄVLA |