Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
LÖRDAG 8 JULI 2000
 
  

Di Leva leder karavanen

Finalen på de tre svenska stjärnornas gemensamma poptåg är given. Det blir såklart en av Di Levas allra största poplåtar ”Vi har bara varandra”. En grandios avslutning tycker Håkan Steen.

Foto: BJÖRN WANHATALO
VÄSTERVIK. Staffan Hellstrand har låtarna och Lisa Nilsson rösten.
  Men det finns bara en riktig klart lysande stjärna på Karavan-turnén.
  Han heter, förstås, Thomas Di Leva.



Di Leva

Staffan Hellstrand
Lisa Nilsson

Karavan
Plats: Gränsö slott, Västervik. Publik: 1450. Längd: Cirka en timme per artist. Bäst: Finalen med ”Vi har bara varandra”. Sämst: Några tämligen ljumma nummer i Lisa Nilssons set.
Fråga: Varför så lite folk?


   Tanken med Karavan är, antar jag att tre populära artister med delvis varsin och delvis samma publik i kombination ska kunna locka betydligt mer folk än de skulle göra var för sig.
  Och mixen Hellstrand-Nilsson-Di Leva verkar helt rätt tänkt, men om de förhållandevis glesa åskådarleden säger något om fortsättningen på turnén är den måhända inte tillräckligt rätt.
  Kanske hade saker och ting sett annorlunda ut om det gått bättre för Sverige i fotbolls-EM och Hellstrands ”Explodera” blivit ett nationalanthem. Kanske har fans av Lisa Nilssons polerade svensksoul blivit för gamla och bekväma för att orka masa sig ut och höra den live. Måhända fick Sverige sig en tillräcklig dos Di Leva förra sommaren.
Nu ska sägas att det är en mulen, småkylig kväll i Västerik, och det spelar förstås in, men även om det är kvalitativ svensk popmusik rakt över är det nästan bara precis vad vi förväntat oss.
   Staffan Hellstrand är först ut, med en hitshow i samma anda som färska samlingsplattan. Och det larmar tveklöst bra om bandet, med bland andra Nomads stencoole Hasse Östlund på gitarr. Hellstrand känns ända in i akustiska solonumret ”Fanfar” och tunga antirasistsmockan ”Var kommer du ifrån”, komplett med Dogge från Latin Kings på stenhård rap, och gör en härligt punkig tackling av ”Explodera”.
  Lisa Nilsson är Sveriges stora souldiva, helt självklar på scen, med niomannaband och snygg scenshow på ökenkaravan-tema. Och det låter riktigt bra om ”Varje gång jag ser dig” och ett medley med de dansantare låtarna från albumet ”Till Morelia”.
  Men emellanåt känns La Nilssons soul ganska tråkvuxen och studiomusikerslickad.
  Di Leva, däremot, sprakar i regnbågens alla färger och kastar ut bananer och vattenkannor och säger ”frukta inte – befrukta!” och liknande visdomsord med samma kraft som förra sommaren. Även här sänker de nya låtarna, som ”Solsjäl”, intrycket en smula, men sånt som ”Vem ska jag tro på” och ”Naked number one” väger upp allt.
På slutet kommer Hellstrand och Nilsson in och trion lattjar loss med varandras låtar. Det är kul, om än kanske inte lysande med Hellstrand i ”Himlen runt hörnet”, och ännu roligare med Di Leva som kosmisk fotbollskommentator i ”Explodera”, samt riktigt bra med Nilsson i ”Lilla Fågel Blå”.
   Finalen är given: trion förenad i ”Vi har bara varandra”, med benäget allsångsbistånd från publiken.
  Och alla som upplevt den låten live vet att popmusik på svenska inte blir så mycket större än så.
  En grandios final på en gedigen helkväll.
  Som dock kunde tjänat på lite fler hyss.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   

   
  MER NÖJE