Orup lever på gamla hitlåtar

Visst kan Orup hålla i gång publiken. Problemet är att det bara är hans klassiska gamla hits alla vill höra. Foto: MICKE FRANSSON

MOTALA. Det börjar bli med Orup som med Springsteen, Stones och Paul McCartney.
  Han kan fortfarande hänföra sin publik.
  Men han vore inte mycket utan gamla meriter.
   Vet inte om ni läste min krönika i gårdagens Puls, men där slog jag dramatiskt fast att den här turnépremiären avgör om Orup och hans generation – den på senare år rätt sargade åttiotalsklassen – har någon framtid.
  Och?
  Fan vet.
  Det är alltjämt en upplevelse att se honom för han vet hur man sätter samman riktigt spektakulära shower, han ”tar” sin publik som få andra och han kan rulla upp en imponerande kavalkad svenska evergreens.
  Men det är ju just det.
  Attraktionskraften består främst i en rad gamla hits – från ”Trubbel” och ”Min mor sa till mig” via akustiska versioner av ”Stockholm” och ”Regn hos mig” till ”Då står pojkarna på rad” och avslutande extranumret ”Hellre jagad av vargar”.
  Av sångerna från senaste plattan är det bara en extra discofierad version av hiten ”Unga hjärtan” som fungerar.
Inte för att övriga nummer är dåliga. Men de når i sin brist på identitet inte riktigt ut. Därför tappar föreställningen fart så fort artisten försöker sig på sitt nutida material.
Det känns trist.
   Dels är det bara två somrar sedan Orup var ute på en renodlad greatest hits-turné och hur knäckande det än är att höra en hel park sjunga ”Regn hos mig” så...Ja, vi kan det nu.
  Dels är han inte en artist som ska leva på nostalgi. Han ska fortfarande föreställa aktiv artist och bör som sådan kunna skapa ett intresse även för nyheterna.
  Det krävs helt enkelt att han skriver en bunt nya klassiker till nästa turné.
  Annars reduceras Orup till en skicklig men ointressant allsångsledare.