|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Winnerbäck rockar
 Lars Winnerbäck Plats: Sommarkalas, Västervik. Publik: Något tusental skolavslutningsfirare. Längd: En knapp timme. Bäst: ”Solen i ögonen” Sämst: Egendomligt nog sjunker temperaturen under de inledande extranumren. VÄSTERVIK. Rock’n’roll. Det är helt otippat den etikett som bäst beskriver Lars Winnerbäck i sommar. Den väna studentrumstrubaduren har plötsligt blivit en ruffig, stökig och, faktiskt, helt utsökt liveartist. Redan inomhusspelningarna i våras vittnade förvisso om att ett rätt dramatiskt skifte i karaktär och temperament hade ägt rum hos den här unge mannen. Efter ett knappt decennium som snäll och, i min ögon, rätt tandlös Stefan Sundström-epigon stod han plötsligt och gnisslade som en hel Neil Young med elplankan. Nu tar han ännu ett par steg i samma riktning. Attacken är ännu hårdare, tempot ännu högre och det eminenta kompband östgöten skaffat sig larmar ännu mer. Samtidigt har han tajtat till showen, kasserat utfyllnadsnumren och skapat en dynamik som saknades senast. Med det växer akten ytterligare ett par snäpp. Låtarna i sig kanske inte förtjänar mer än de tre plus de brukar få – Winnerbäck är ju egentligen den genuine treplus-mannen – men det här sättet att presentera dem skänker en nerv och en udd som inte går att snacka bort. En publikfavorit som ”Solen i ögonen” låter faktiskt alldeles fantastisk.Vad gäller det ovan hyllade kompbandet måste jag, ännu en gång, särskilt framhålla Idde Schultz. Hon är egentligen överkvalificerad för såna här uppdrag, men man ska kanske vara tacksam att man överhuvudtaget får se och höra henne. En sann hjältinna. Winnerbäck har sammanfattningsvis sin hittills finaste sommar framför sig.
|
|
