|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
MENSIRIP. Första dygnet var fruktansvärt. Pressen blev så stor att Ulrika Tejler, 19, var beredd att lämna Expedition Robinson. Jag ville bara simma in till land, säger hon. Åskmolnen tornar upp sig vid horisonten och regnet strilar ner över Lag Nords strand på ön Mensirip. Det andra dygnet av Expedition Robinson börjar gå mot sitt slut. Laget har fixat hydda, eldstad och toalett. Vid matplatsen håller Karin Flink just på att baka pinnbröd att steka över elden och Freddy Lund har precis fått ner sin hummertina i havet. Rent fysiskt går det ingen nöd på Lag Nord. Värre är det psykiskt. Särskilt för minstingen i laget. Ulrika Tejler, 19 år, från Vingåker. Jag kände inte igen mig Efter en sömnlös första natt och insikten om att vara ensam och helt utelämnad på en öde ö med främmande människor fick henne att bryta ihop. Det var hemskt, säger hon. Jag kände inte igen mig själv. Jag kunde inte fungera, inte göra någonting, bara sitta stilla i ett vakuum. De andra i laget är driftiga och jobbar hårt för att få lägret att fungera. Där kände Ulrika Tejler sig utanför. Det är jobbigt att vara yngst och sakna erfarenhet. De andra kan så mycket, säger hon. Var beredd att åka till Sverige Till sist blev den psykiska pressen så stor att Ulrika Tejler var nära att ge upp. Avbryta Expedition Robinson och dra hem till Sverige igen. Allt jag hade i huvudet var att simma in till land. Få slut på det här. Men i dag är det ändå bättre. När den tredje natten nu börjar närma sig är Ulrika Tejler fast besluten att fixa det och köra linan rakt ut. Ångesten börjar släppa. Jag fick sova ordentligt natten som gick. Det hjälpte och nu mår jag bättre, säger hon.
Foto: Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
GYLLENE TIDER-SPECIAL Lyssna på Gyllene Tiders hemliga låtar Låtarna som aldrig getts ut
MP3-SPECIAL E-types EM-låt:
|