|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
GÖTEBORG. I höstas åkte det lågmälda, själfulla, eftertänksamma Eldkvarn på turné. I sommar är det den ruffigare partyversionen som ger sig ut. Med det byts magin mot...en annan sorts magi. Nej, jag tycker inte att det rockiga klubbsväng vi tydligen får oss till livs på den här turnén har samma värde som melankolin som präglade inomhussvängen förra året. Inte riktigt. Herregud, vid den premiären på Stadsteatern här i Göteborg berörde Plura djupare än någon annan svensk artist gjort på scen så länge jag varit med. Men den intimiteten och det helt nakna utspelet förutsätter sittande publik i stillsam lokal, så hamnar man i stökigare miljö gör man förstås klokt i att skifta temperament. Och tro mig Eldkvarn vet hur man gör även när grabbarna vill hojta och skrika. De har spelat så länge och så mycket att de vid det här laget kan allt.
En annan, inte fullt lika intensiv, magi. Men likväl magi. Det egendomliga är att materialet från Limbo, den mästerliga platta ur vilken hela andan i inomhusspelningarna sprang, utgör stommen i repertoaren nu också. Men det känns som att östgötarna har hottat upp musiken. Rufsat till den. Gett den vassare kanter. Samma låtar som då var sorgsna viskningar från ett sargat hjärta framstår nu som mer eller mindre självklara kusiner till programmets uppenbara publikfriare till exempel Kärlekens tunga och gamla Ett fall av kärlek. Det är bara i 27, den episka höjdpunkten på Limbo, de använder samma lågmälda och närmast inåtvända anslag som senast. Paradoxalt nog upplever jag just den som kvällens centrala punkt oerhört stark och gripande. Men vem har sagt att det ska vara enkelt att analysera Eldkvarn-spelningar? Det här blir garanterat en av sommarens stora attraktioner. I år igen. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
MP3-SPECIAL RÖRLIGA BILDER E-types EM-låt:
|