|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
![]() Jumper Turnépremiär: Gröna Lund, Stockholm. Publik: Över 1000. Längd: 50 minuter. Bäst: När hela världen står utanför. Sämst: Balladen Ingen annans man är riktigt vek. Fråga: Varför måste Bob Dylan spela samtidigt som detta? Jumper har problem. Tiden har sprungit ifrån dem så nu krävs det nya grepp och idéer. Annars kan det snart vara finito. När Jumper slog igenom, precis när Kent-vågen började rulla på allvar, hade de en viss samtida charm. Hitsen var åtminstone catchy, som det så populärt brukar heta. Men sedan dess har tiden kommit i kapp, rusat förbi och lämnat bandet långt bakom sig. Bandets framträdande osar därför knappast av ungdomlig energi och jävlaranamma, det känns bara tamt och platt även om det aldrig riktigt havererar. Jumper smälter på något vis perfekt in i nöjesfältets familjära och trevliga inramning. Fast sedan har vi ju lyriken. När de gör Jakob Hellmans Hon har ett sätt blir det pinsamt tydligt exakt hur tafatt den är. Det är bara att konstatera: en låt av Hellman säger mer än 765 textrader av Niklas Hillbom. Jumper behöver hitta en ny inriktning i framtiden för att överleva, det här konceptet har inte många kort kvar i given. Problemet är att de är för mesiga för att attrahera en vuxnare publik och för passé för att kunna erövra yngre hjärtan. Och det ryktas redan nu att de inte fått så många bokningar i sommar... Det kommer inte som någon överraskning. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
E-types EM-låt:
|