|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Bob Dylan
Bob Dylan Plats: Globen, Stockholm. Publik: 12 000. Längd: Två timmar. Bäst: Partiet med Masters of war, Visions of Johanna och Tangled up in blue. Sämst: Den väl skruvade versionen av Mr Tambourine man. Fråga: Bara jag som var glad att slippa Ääävriböödy möst get stöuoned? I Globen känns han betydligt mer komfortabel med situationen. Denne rockens meste humörman är faktiskt avsevärt mer laddad i kväll än på treplusgiget i Lund i lördags. Mycket tack vare ett starkare set, med monumentala låtar som Ballad of a thin man, Not dark yet och en lustfyllt rullande It aint me, babe. Dylan har dessutom den goda smaken att byta ut Rainy day women mot Maggies farm. Vilken börjar kränga så vilt att den gode Bob både vickar på höfterna och plockar fram det breda leendet. Dessutom får han till nåt för Globen så ovanligt som riktigt bra ljud. Det delikata trippelgitarrplockandet från Dylan, Larry Campbell och Charlie Sexton är alldeles glasklart. OK, när det vrids som värst på Mr Tambourine man blir det nästan ironi. Den bluesrockigare sidan av bandet har fortfarande lite svårt att engagera. Men det känns som radanmärkningar så fort Dylan släpper iväg ett nummer som mörka, mäktiga Love sick. Då behöver man knappast tänka efter två gånger för att förstå att den här gubben är nåt alldeles oerhört all right.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
E-types EM-låt:
|