Tillbakalutat
men kraftfullt

Common
Plats: Münchenbryggeriet, Stockholm. Publik: Cirka 400.

”This is hiphop in it’s purest form – soul. Black music” introducerar Common sin ”Like water for chocolate”-turné. Common är egentligen nuförtiden lika mycket hiphop som Five, fast han är givetvis tio tusen gånger bättre.
  Five rappar och snor från funken, men de förblir ett halvtaskigt pojkband.
  När Common rappar över soulmusik kallas det för viktig hiphop.
  Varför, förutom en uppenbar talang? Det är inte hiphopen han för framåt, utan soulmusiken, vilket antagligen förklarar bortfallet av publik.
En artonårig hiphop-fan har inte råd eller lust att betala 250 kr för att se en 30-årig man i stickad mössa tända rökelser och prata om att inte hoppa omkring utan att utveckla sinnet under konsertens gång.
  Som hiphopare är jag tveksam till Common, men som musikälskare får han all vördnad och respekt för det är en unik resa att se Common, betydligt mer spännande än på skiva.
   Den här gången har han släppt alla hiphopposer och attityder och bara hänger sig åt musiken, bandet och publiken. Common har en kraft och energi som även sprider sig över de mer tillbakalutande verken och helheten blir ett enda stort jam, som alla är delaktiga i.