|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Han blev Reidar med miljoner svenskar
Fick ständigt nya roller hos Ingmar Bergman. Men Gösta Prüzelius kommer ändå mest att minnas för rollen som Reidar i ”Rederiet”. Gösta Prüzelius karriär är en vacker historia. Förr var han alltid den som stod i bakgrunden. Från filmdebuten i ”Flickorna i Småland” 1945, där Sickan Carlsson hade huvudrollen och Gösta Prüzelius spelade agronomen. Han hade ett liv av sådana roller i skymundan. Ljuset föll på stjärnan, och någonstans där vid sidan stod Gösta Prüzelius. Men ”Rederiet” ändrade på allt det där. Rollen som Reidar Dahlén förde honom in i svenskarnas vardagsrum och svenskarnas hjärtan. Han hade det där lugnet, den trygga auktoriteten som kändes alldeles självklar. En man att se upp till. En man med pondus. Reidar var det stabila ankaret i alla stormar som blåste kring figurerna i ”Rederiet”. Var med i Ingmar Bergmans filmer Och visst hade han haft precis den sortens roller. Och visst hade han varit med i massvis med filmer som folk såg och känner till, men kanske är det inte hans roll man minns mest.
Ingmar Bergman använde gärna Gösta Prüzelius. Han var kyrkoherde i ”Skammen”, han var präst i ”Trollflöjten” och han var försäljare i ”Sommaren med Monika”. Han var även med i ett av Bergmans senaste manus, som länsman i ”Den goda viljan”. Så var mönstret. Läkare. Präst. Polis. En person som inger respekt. En auktoritet. Gösta Prüzelius hade det där långt innan ”Rederiet” gjorde honom till klippan Reidar. Han spelade redan i en tidig film som Ingmar Bergmans ”Det regnar på vår kärlek”, där han var den andre poliskonstapeln. Inte ens den förste, och en lång bit ner i rollistan. Den andre poliskonstapeln. I samma film hade Erland Josephson en liten roll som tjänsteman på pastorsexpeditionen, så alla småroller kan leda till något stort. Även i ”Det sjunde inseglet” kan man hitta Gösta Prüzelius. Han spelar ”en man”. En man. En man hos Ingmar Bergman. Det är en bra roll. Även på teatern. Han var med när Ingmar Bergman senast satte upp Shakespeares ”En vintersaga” på Dramaten i Stockholm.
Han var aldrig stjärnan, men han fanns där. Respekterad teaterskådespelare När 91:an gjorde hyss i ”91:an slår knockout” spelade Gösta Prüzelius bataljonsläkaren. Förstås. Var han inte präst eller polis var han läkare. Även i fina tv-serien ”Hedebyborna” efter Sven Delblancs bok spelade han prästen. Och varje julafton har vi hört honom hos Kalle Anka på tv. När Mowgli och björnen Baloo dansat och tramsat har Gösta Prüzelius gett röst åt pantern Bagheera som säger ”utomordentligt fånigt”. Miljoner svenskar såg och hörde Gösta Prüzelius i alla de där filmerna och alla de där rollerna, även om alla kanske inte la hans namn på minnet. De som såg Povel Ramels ”Ratataa” minns scenen i badhuset med det klassiska framförandet av ”Var är tvålen broder?”
Samtidigt var han en respekterad teaterskådespelare, först i Göteborg och Malmö och från 1964 på Dramaten. Även där en mångsidig aktör i olika genrer. Men typiskt nog spelade han fältprästen i ”Mor Courage”. Han var med i väldigt bra filmer, och han var med i en av de sämsta svenska filmerna någonsin, ”Rymdinvasion i Lappland” 1959. Som doktor Walter Ullman, en ledarfigur. Spelade skeppsredare – redan 1968 Gösta Prüzelius var även med i lättklädda ”Fanny Hill” med Diane Kjaer när vi skrev 1968 och den svenska synden var som syndigast. Då spelade han skeppsredare. En hård fadersgestalt mot den manlige huvudpersonen. Ingen såg möjligheterna då. Men när båtarna i ”Rederiet” så småningom gav sig ut på Ålands hav var han ett självklart centrum. Och alla präster och poliser och läkare han spelat genom åren smälte samman i denna stadiga gestalt. Och alla biroller han gjort i alla år växte ihop till en stor huvudroll som gav honom en långt större uppmärksamhet än tidigare. Det finns många historier om populära stjärnor som mister sin lyskraft, som efter ett liv på topp halkar ner i glömska och bitterhet. Det är roligt med den andra sortens historia. Gösta Prüzelius fick massvis med ny uppskattning när andra karriärer är över. Blev sedd och älskad. |
|
