Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
SÖNDAG 7 MAJ 2000
 
  

Bob Dylan är lysande – ibland
Per Bjurman på Europapremiären i Zürich

Årets polarprisvinnare Bob Dylan hade Europapremiär i går kväll i Zürich, men utan att släppa in några fotografer. Bilden är därför från en tidigare konsert.
Läs Dylan-chattet med Aftonbladets Per Bjurman


3 plus Bob Dylan
Plats: Hallenstadion, Zürich.
Publik: 5 000.
Längd: 2 timmar.
Bäst: ”It’s not dark yet”, ”Don’t think twice, it’s alright” och skojiga covern av ”Not fade away”.
Sämst: Versionerna av ”Tangled-up in blue” och ”Stuck inside of Mobile...” hade man kunnat leva utan.
Fråga: Är ni verkligen beredda på det här?


ZÜRICH. Okej, skruva ner förväntningarna.
  Bob Dylan är ingen Springsteen på scen i år heller.
  Han fortsätter att utmana, experimentera och omkullkasta alla föreställningar om hur hans musik ska låta.
  Ibland blir det lysande – och ibland bara underligt.
   Den stora hypen kring den här säregne mästarens kommande besök i Sverige oroar mig en smula.
  Det verkar som om många fått för sig att de ska få vara med om klassiska rockshower och sjunga allsång till ”Like a rolling stone” och ”Blowin’ in the wind” nätterna i ända.
  Herregud, glöm det.
  Snabbt.
  
Dylan är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en showman av den sorten. För att till fullo uppskatta honom måste man vara påläst – och beredd att ompröva sin syn på hur gamla favoritsånger egentligen ”ska” låta.
  Visst, han spelar nämnda klassiker – men han gör det som vanligt i knappt igenkännbara versioner. Inte en stavelse fraseras på samma sätt som i originaltappningarna, i synnerhet inte i de refränger allsångsvurmarna sitter och väntar på.
  Den övergripande idén är att låtarna aldrig blir färdiga, att de ständigt utvecklas och måste tolkas om.
  Resultatet varierar från turné till turné och från kväll till kväll. Ja, ibland från minut till minut. Just den här kvalmiga kvällen i Zürich är upplevelsen dubbel.
  
Han inleder
piggt med en mjukt böljande ”Rowing gambler”, briljerar i en finstämd ”My back pages” – utsökt saltad med fiol – slarvar i väg ”Tangled-up in blue” och ”Stuck inside of Mobile with The Memphis blues again”, kommer tillbaka i en ruffig boogie-version av ”Watching the river flow”, når magi i ”It’s not dark yet”, gör halvdan standardboogie av ”Leopard-skin pill-box hat” och avslutar sen starkt med mer eller mindre formidabla versioner av bland annat ”Don’t think twice, it’s alright”, ”Like a rolling stone” och – inte minst – en rolig ”Not fade away”, med det robusta kompbandet i livsbejakande högform.
Det är som i Stockholm och Malmö för två somrar sedan – fast ojämnare och mindre fokuserat.
  
Per Bjurman
Per
Bjurman

Å andra sidan är den motsträvige mottagaren av årets Polarpris så oförutsägbar att allt kan vara förändrat till nästa vecka.
  En sån artist kan i alla fall inte jag motstå.


Bob Dylan spelar i Lund 13/5, i Göteborg 14/5 och i Stockholm 18/5. Och 15/5 tar han – eventuellt – emot årets Polarpris av kungen...
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   

   
  MER NÖJE