|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Bob Dylan är lysande ibland
Bob DylanPlats: Hallenstadion, Zürich. Publik: 5 000. Längd: 2 timmar. Bäst: Its not dark yet, Dont think twice, its alright och skojiga covern av Not fade away. Sämst: Versionerna av Tangled-up in blue och Stuck inside of Mobile... hade man kunnat leva utan. Fråga: Är ni verkligen beredda på det här? ZÜRICH. Okej, skruva ner förväntningarna. Bob Dylan är ingen Springsteen på scen i år heller. Han fortsätter att utmana, experimentera och omkullkasta alla föreställningar om hur hans musik ska låta. Ibland blir det lysande och ibland bara underligt. Den stora hypen kring den här säregne mästarens kommande besök i Sverige oroar mig en smula. Det verkar som om många fått för sig att de ska få vara med om klassiska rockshower och sjunga allsång till Like a rolling stone och Blowin in the wind nätterna i ända. Herregud, glöm det. Snabbt. Dylan är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en showman av den sorten. För att till fullo uppskatta honom måste man vara påläst och beredd att ompröva sin syn på hur gamla favoritsånger egentligen ska låta. Visst, han spelar nämnda klassiker men han gör det som vanligt i knappt igenkännbara versioner. Inte en stavelse fraseras på samma sätt som i originaltappningarna, i synnerhet inte i de refränger allsångsvurmarna sitter och väntar på. Den övergripande idén är att låtarna aldrig blir färdiga, att de ständigt utvecklas och måste tolkas om. Resultatet varierar från turné till turné och från kväll till kväll. Ja, ibland från minut till minut. Just den här kvalmiga kvällen i Zürich är upplevelsen dubbel. Han inleder piggt med en mjukt böljande Rowing gambler, briljerar i en finstämd My back pages utsökt saltad med fiol slarvar i väg Tangled-up in blue och Stuck inside of Mobile with The Memphis blues again, kommer tillbaka i en ruffig boogie-version av Watching the river flow, når magi i Its not dark yet, gör halvdan standardboogie av Leopard-skin pill-box hat och avslutar sen starkt med mer eller mindre formidabla versioner av bland annat Dont think twice, its alright, Like a rolling stone och inte minst en rolig Not fade away, med det robusta kompbandet i livsbejakande högform. Det är som i Stockholm och Malmö för två somrar sedan fast ojämnare och mindre fokuserat.
En sån artist kan i alla fall inte jag motstå. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
AFTONBLADET NÖJE LÖRDAG AFTONBLADET NÖJE FREDAG
TÄVLA |