|
  | |
|
|
MUSIK Håkan Steen skriver om pop
|
|
||||
|
|
|
|
Cirkusprinsessorna dansar med vargar
 Cirkusprinsessan på Storängsbotten i Stockholm. Föreställningens längd: Ca 2,5 timme (inkl paus). Antal akter: 12. Bäst: Isabelle Vaudelle. Sämst: Marie-Soleil Fortin.Årets upplaga den bästa hittills För sjätte året har bröderna Bronett bjudit in världseliten av kvinnliga cirkusartister. Men aldrig förr har föreställningen varit så genuint bra, modern och snyggt komponerad. Det här är cirkus av världsklass! För mig är cirkus likvärdigt med friidrott. Varje gång någon slår ett nytt världsrekord i exempelvis längd eller höjd chockeras jag över att någon ännu en gång lurat sig själv att utföra övermänskliga bedrifter. Och varje gång jag ser en ny cirkusakt, när jag tror att allt redan är gjort – tänker jag likadant. Att det är ofattbart att gränsen aldrig tycks vara nådd för hur mycket en människa kan utsätta sin kropp för eller hur skicklig hon kan bli på balans, styrka eller akrobatik. Olgas och Oxanas otäcka konster Ryskorna Olga och Oxana visar otäcka konster på vertikal lina och trots att den yngsta kvinnan är så mager att man befarar att hon är sjuk, är hon omåttligt stark och vanvettigt vig. Ett mycket bra nummer.
Dryper av sensualism och erotik Det är just sammansättningen och variationen mellan de olika artisterna som gör årets program bättre än tidigare år. Tempoväxlingar ger showen dynamik, skickliga musiker, snyggt ljud och ljus – och så själva presentationen. Humoristiskt och avspänt skött av tv-kvinnorna Ulrika Eriksson och Gry Forssell. Det finns ett nummer som inte är lika starkt som de andra och det är Marie-Soleil Fortins. Trots att hon är både skicklig, vacker och stark saknar hon såväl nerv som sensualism där hon hänger i sitt rep. Musiken hon har valt som komp är mördande trist och scendräkten hon bär ser ut som en karta över röda och vita blodkroppar. Det är då man inser att även hos en cirkusartist är utstrålningen och förmågan att se helheten lika viktigt som själva utförandet. Marie utklassades totalt av den andra ”rep”-kvinnan, Isabelle Vaudelle från Frankrike.
Hon tog andan ur oss alla. Nästan lika vackert var Elena Chipkovas nummer. Smidighet, skönhet och grace i ett njutningsfullt nummer. Och i sista numret får vi se hur dressören Gabi Dew, utan att vare sig höja rösten eller slå med piskan, får sina hästar att dansa för oss. In i 2000-talet med övertygande styrka ”Cirkusprinsessan” har gått in i 2000-talet med en övertygande styrka. Det här är kvinnor som verkligen dansar med vargar, pratar med hästar och som med kvinnlig elegans och manlig styrka ger uttryck som sensualism och erotik en ny innebörd. Wow! Det var en sagolik kväll. Många kändisar kom på premiären för att titta på Cirkusprinsessornas konster.
|
|
SVÄVAR I LUFTEN 
HÄSTDANS 
HET DANS 
