MUSIK Håkan Steen skriver om pop
Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetLedare
ONSDAG 27 MAJ 1998
STARTSIDA
LEDARE
Ledare
Signerat
Artikelserier
NYHETER
TELEGRAM
E-POST
INNEHÅLL
SÖK
SPORT
TIPS & TRAV
NÖJE
SMS & RING-
SIGNALER
WAP &
HANDDATOR
WEBBRADIO
WEBB-TV
KVINNA
PULS
IT
NYA EKONOMI
NYA RESOR
BIL
HÄLSA
TV
VÄDER
NYA BOSTAD
STOCKHOLM
TYCK TILL
CHATT
KULTUR
BOKBANKEN
DEBATT
NYA
HOROSKOP
MAT&VIN
E-KORT
SKOLTURNÉ
JOBBA HÄR
ANNONSERA
MEDIECENTER
KONCERN-
INFO

KÖP&SÄLJ








Förnamn

Efternamn
Jag vill läsa
e-posten

Funplanet
 

Pinsamma piruetter i riksdagen

Kärnkraftspartierna (moderaterna, folkpartiet och numera kristdemokraterna) sviker inte bara demokratiskt fattade beslut utan också kommande generationer som får ta över de åldrande reaktorerna och det livsfarliga radioaktiva avfallet.

Vem är du, vem är jag, levande charader, sjöng Arja Saijonmaa en gång. Schlagerlåten skulle kunna ackompanjera riksdagens kärnkraftsdebatt i går. Partiföreträdarna spelade charader och försökte föreställa de gamla kärnkraftslinjerna vid folkomröstningen 1980. Folkpartiledaren Lars Leijonborg bedyrade att han företrädde Linje 2 men liknade helt Linje 1.
 Moderaten Mikael Odenberg spelade Linje 1 men hade glömt sina repliker. Näringsministern fick påminna honom om vad det stod på hans linjes röstsedel. För dem som lyssnade stod det då klart att Odenberg spelade någon helt annan, en som egentligen vill bygga ut kärnkraften.
 Den mest pinsamma charaden stod emellertid kristdemokraten Dan Ericsson för. Hans dubbelspel måste ha fått vän av politisk moral att bli utom sig av förtvivlan. Kristdemokraterna har under denna mandatperiod lyckats inta alla positioner i kärnkraftsfrågan: Det gamla linje 3-partiet kunde tänka sig att ansluta till linje 2 i energiförhandlingarna men gick plötsligt över till linje 1 för att nu föreslå en ny folkomröstning. Folkomröstning om vad?
 Vad vill kristdemokraterna? Har de överhuvudtaget någon energipolitik längre?

 - I den här salen sitter sju partier som alla vill avveckla kärnkraften, som alla på ett eller annat sätt deltog i folkomröstningen och där företrädde linjer som alla förordade en avveckling. När vi nu efter 18 år börjar med den minsta reaktorn hotar jordens undergång, ironiserade näringsminister Anders Sundström, nu effektiv i argumentationen för en energiomställning.

 Sundström hänvisade till att flygbolag byter ut gamla flygplan efter hand och bilindustrin tar fram nya bilmodeller. Precis så måste vi göra med energisystemet, för att långsiktigt kunna trygga elförsörjningen. Kärnkraften är ingen evighetsmaskin. Den måste förr eller senare avvecklas. Därför är det klokt att nu lugnt och försiktigt påbörja omställningen, resonerade han.
 Moderaterna, folkpartiet och numera även kristdemokraterna vill däremot stänga alla reaktorer samtidigt. Inte nu, men sedan. Har de beräknat kostnaderna och miljökonsekvenserna för det?
 Mikael Odenberg (m) återkom till att hans parti vill låta ekonomi och säkerhet styra avvecklingen. Den charaden var inte trovärdig. Om Odenberg vore sann marknadsvän skulle han vara kritisk mot att kärnkraften inte kan klara sina egna kostnader utan måste subventioneras av staten. I exempelvis USA och Kanada avvecklas kärnkraften just av ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl.

Kärnkraften är riskabel både kommersiellt sett och miljömässigt. Centerns förslag om en ny reaktorsäkerhetsutredning är bra med tanke på alla tillbud som inträffat på senare år i de svenska reaktorerna. Regeringen bör genast tillsätta en sådan utredning och se till att säkerheten kommer i centrum för den energipolitiska debatten.
 Bara oförnuftiga politiker sitter med armarna i kors och sjunger kärnkraftens lov.