Torsdag 4 december 1997

Grundad av Lars Johan Hierta 1830 Medverkande på ledaresidan: Rolf Alsing, politisk chefredaktör Karl-Olof Andersson Lena Askling Sören Eriksson Helle Klein Olle Svenning GÄST- BOKEN Platsen för dig som vill prata till punkt

Nytt fredsutspel av Jeltsin Också på Stockholmsbesökets andra dag bjöd Boris Jeltsin på en säkerhetspolitisk nyhet. Den här gången sade han att han ska minska sina armé- och flottstyrkor i främst nordvästra Ryssland med 40 procent till 1 januari 1999, ett lugnande svar på Natos utvidgningsplaner. DET VAR EN NY och fräschare Boris Jeltsin som framträdde i den svenska riksdagen än den sjuke och smått förvirrade man som i förrgår snurrade till det i Stockholms stadshus om kol i Sverige och kärnvapen i Tyskland och Japan. Han hade manus och han hade uppenbarligen tänkt igenom utspelet om betydande truppminskningar i nordväst.   Det finns skäl att välkomna Jeltsins tal om mer handel och annat förtroendeskapande samarbete i Östersjöregionen, en het linje mellan militärbefälhavarna i Kaliningrad och de övriga Östersjöländerna samt gemensam kontroll av luftrummet över Östersjön. Betyder det att Ryssland släppt förslagen om pakter och ömsesidiga säkerhetsgarantier mellan Ryssland och de baltiska staterna har Stockholmssamtalen varit av stort värde.   I alla händelser tyder Jeltsins säkerhetspolitiska utspel på att dagens ryska ledare vill göra fredliga och konstruktiva insatser i bygget av en ny europeisk säkerhetsordning. De är redo att driva demokratiseringen och europeriseringen av Ryssland vidare. Företrädare för gamla militära och politiska strukturer har uppenbarligen inget stöd för kravet att Ryssland ska svara aggressivt på Natos utvidgningsplaner.   Det ligger i Sveriges intresse att bidra till att Ryssland vävs in i existerande nätverk av europeiskt samarbete, därför att det stärker de krafter som verkar i rätt riktning. Att bevara de starka europeiska banden över Atlanten är mindre viktigt.   Jeltsin har varit angelägen om att betona att Ryssland är mån om goda relationer med sina grannar i nordväst. Ingen kan heller i dag säga att det nya demokratiska Ryssland hotar freden och stabiliteten i området. Må vara att det ännu är för tidigt att säga att Ryssland definitivt har vunnits för fredens och demokratins sak, men det som hittills hänt under nittiotalet bådar trots allt gott. Rysk gas? Nej tack ”Vi har bestämt att vi ska dra en gasledning från Ryssland till Sverige - och det ska vi göra också.” President Boris Jeltsin återkom i sitt tal i riksdagen i går till naturgasen. Ryssland har stora naturgastillgångar och vill gärna sälja till väst.  Statsminister Göran Persson nappade inte på gashandlarens erbjudande utan slog fast att Sverige varken lovat att bygga någon gasledning eller att köpa gas i stor mängd. Men senare på dagen gjorde energiminister Anders Sundström uttalanden med som det verkade annat innehåll. De uppfattades som att regeringen ändå kan tänka sig en naturgasledning genom Mellansverige. Villkoret är enligt Sundström att det finns kommersiella intressenter som betalar investeringarna.  Men denna öppenhet för gasen stämmer inte överens med den beslutade energipolitiken. Om vi börjar använda gas och investerar tungt i en ny dyr infrastruktur innebär det att vi gör om kärnkraftsmisstaget. Utsläppen av koldioxid kommer dessutom att öka, och den marknadsmässiga grunden för de miljövänliga alternativen, biobränsle och vindkraft, undergrävs. Beroendet av de fossila bränslena ska ju minska, inte öka.  Det är möjligt att diplomatisk etikett fordrar ett artigt, skenbart positivt svar på de starka ryska propåerna och att man måste säga att gasfrågan ska studeras närmare, men det logiska svaret på president Jeltsins utspel om gasen hade varit ett kort och tydligt nej tack.

Aftonbladet på internet distribueras via