Kommunals kongress, som avslutades i går, ställde sig inte bakom förbundets rapport ”Solidaritet och välfärd”, därför att förbundet i den inte säger klart nej till privat vinstdrivande vård, skola och omsorg. Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman har raskt varit ute och tolkat beslutet på sitt sätt. ”Beslutet får ses som en reaktion mot föreställningen att det är privatiseringar som ska lösa problemen i den offentliga sektorn”, hävdar hon, som om detta någonsin föresvävat Kommunals ledning och rapportens författare.
Ett försvar för välfärden
I själva verket är den kontroversiella rapporten ett starkt försvar för den generella välfärden och för en stark offentligt sektor. Men man nöjer sig inte med detta utan påpekar att det självklart inte är givet att en verksamhet fungerar bra för medborgarna och de anställda bara för att den drivs i offentlig regi. Den offentliga servicen måste utvecklas och bli bättre för att den ska motsvara kraven. Undersökningar har visat att arbetsmiljön och lönerna i många fall är sämre i offentliga sektorn än i den privata. Och det är självklart något som de offentliganställdas största fackförbund måste beakta.
Ger en chans till bred debatt
På ett sätt var det synd att Kommunals kongress inte kunde ställa sig bakom rapporten och de resonemang som förs i den om vad som krävs för att utveckla välfärden. Nu spelas fackföreningsrörelsens motståndare i händerna. De får tillfälle att på nytt veva den gamla raspiga skivan om ideologisk dogmatism och oförmåga att se verkligheten så som den är. Men på ett annat sätt är återremissen att välkomna. Den ger förbundet chans att föra ut rapporten till bred debatt och medlemmarna möjlighet att diskutera olika idéer om vad som måste göras för att vård, skola och omsorg ska hålla bästa tänkbara kvalitet och vara tillgängliga på lika villkor för alla.
Den grundläggande frågan
Diskussionen bör börja med den enkla men grundläggande frågan: För vem finns välfärden? Det är viktigare än frågan i vilken form som verksamheterna ska utföras. Och man måste hela tiden komma ihåg att medborgarna bara är redo att betala höga skatter, om de tjänster och den service de får motsvarar förväntningarna.