  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Bush bryr sig inte om barnbarnen 
Efter mig syndafallet,
säger George W Bush och låter temperaturen och riskerna för katastrofala klimatförändringar stiga. Något moraliskt ansvar för att hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska kunna leva på jorden tar han inte. Sådana supermän skrämmer mig. President Bush och världens ekonomiska supermakt anser sig inte ha råd att göra sitt för att rädda jorden. Därför hoppar USA av Kyotoavtalet och förhandlingarna om minskade utsläpp av växthusgaser. USA:s motiv är att avtalet är orättvist, kraven på USA för höga och att alla länder, också de fattiga u-länderna, ska vara med från början. Så talar maktens arrogans och egoism. Kortsiktigt och utan moral. USA ensamt svarar för 25 procent av jordens utsläpp av växthusgaser och tre av fyra amerikaner anser att växthuseffekten är ett allvarligt problem, enligt en färsk undersökning i tidskriften Time. Men inte president Bush. I Kyoto i Japan enades 1997 världens länder, fattiga och rika, om att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser till år 2010 ska minskas med drygt fem procent. I sommar i Bonn ska avtalet förhandlas vidare och ett fyrtiotal i-länder, de stora utsläppsbovarna, inleda nedtrappningen. EU-länderna ska minska med 8 procent, USA med 7 och Japan med 6 procent. Sverige har lovat minska med 2 procent (vi tillhör redan de bästa i klassen) och får svårt att nå dit. Men det är ett måste. Att vi i den rika världen som svarar för merparten av alla utsläpp, måste börja ”städa” hos oss själva är självklart. Bara så kan vi övertyga den fattiga världen och samtidigt utveckla och förbilliga ny teknik och alternativa bränslen så att minskade utsläpp blir möjliga i alla länder. Det amerikanska nejet betyder att det blir långt svårare att ena världens länder om hur Kyotoavtalet ska förverkligas. Men dialogen måste hållas levande. EU, som vill bli världens mest framgångsrika och kreativa ekonomi, måste ta chansen att visa ledarskap och sammanhållning. Det spelar roll om världens alla rika länder ständigt ställer USA vid skampålen och samtidigt visar prov på eget ansvarstagande. I årtionden vägrade USA till exempel betala sin skuld till FN. Medlemsnationerna vädjade, hotade, lirkade och kritiserade. Utan effekt. Men nu, på det nya århundradet, föll amerikanarna till föga och lovar amortera. Till sist segrar alltid förnuftet.
|
|
OSÄKER FRAMTID